Black Beauty

fyra rejäla spiltor. Ett fönster utåt gården gjorde
stallet ljust och luftigt.
Den första spiltan var stor och fyrkantig
med en trägrind. De andra var vanliga spiltor,
visserligen bra men inte på långt när så stora. I
de stora fanns en låg krubba för hö och en
krubba för säd. Den kallades lösspilta, ty hästen
som ställdes in där var inte bunden utan kunde
röra sig fritt och göra som han ville. Det var
härligt att vara i lösspiltan.
Stalldrängen förde in mig i den fina spiltan
som var ren och luftig. Jag hade aldrig haft en
sån fin spilta och sidorna var inte högre än att
jag kunde se allt som försiggick genom järngallret
längst upp.
Han gav mig lite havre, klappade mig och
sade några vänliga ord och gick sen sin väg.
När jag ätit färdigt såg jag mig omkring. I
spiltan intill stod en liten kraftig grå ponny med
tjock man och svans, vackert huvud och näsvis
liten nos.
Jag lade huvudet mot järngallret i min spilta
och sade,
— Hej. Vad heter du?
Han vände sig så långt grimman tillät och