Black Beauty

Förstörd och på väg utför
Så snart knäna var läkta fick jag vara i en liten
hage i ett par månader. Det fanns ingen annan
där och trots att jag njöt av friheten och det
saftiga gräset hade jag blivit så bortskämd med
sällskap att jag kände mig mycket ensam.
Ginger och jag hade blivit goda vänner och nu
saknade jag hennes sällskap oerhört. Jag
gnäggade ofta när jag hörde ljudet av hästhovar
men fick sällan något svar. Men en morgon
öppnades grinden och vem var det som kom om
inte kära gamla Ginger. Mannen tog av henne
grimman och släppte iväg henne. Med ett glatt
gnäggande sprang jag fram till henne. Vi tyckte
båda det var roligt att träffas. Jag fick snart reda
på att det inte var för vårt nöjes skull som hon
förts dit. Det skulle ta för lång tid att berätta
alltsammans, men sanningen var att hon blivit
utsliten av hård ritt och de skulle se om det
hjälpte med vila.
Greve George var ung och gick inte att tala
till rätta. Han var en hård ryttare och jagade så
ofta han fick tillfälle helt utan att ta hänsyn till
hästen. Strax efter det att jag lämnat stallet hade