Black Beauty

lydiga — utan att klaga — ofta plågade och illa
till mods.
Den sortens körning sliter ut oss snabbare
än någon annan. Jag skulle mycket hellre
tillryggalägga tre mil med en hygglig,
omtänksam kusk än en och en halv mil med en
dålig.
En annan sak är att de sällan drar åt bromsen
hur brant nerförsbacken än är. Av den anledningen
blir det ofta svåra olyckor. Eller om
de drar åt den, glömmer de ibland att lossa den
när vi kommit nerför backen. Och mer än en
gång har jag tvingats dra halvägs uppför nästa
backe innan kusken brytt sig om att tänka på
det. Och det är hemskt ansträngande för hästen.
Stadsborna sätter ofta igång ekipaget i full
fart på stallbacken i stället för att ta det lugnt, i
början. Och när de stannar så hastigt att vi
nästan ramlar på knä och slits sönder i munnen
av bettet kallar de det ett tvärstopp. Och när de
rundar ett hörn gör de det så snävt att de
kommer över på fel sida.
Jag minns så väl en vårkväll när Rory och
jag varit ute hela dagen. (Rory var den jag
oftast gick tillsammans med när ett tvåspann