Black Beauty

Stackars Ginger
En dag när vår droska och flera andra väntade
utanför en av parkerna där en orkester spelade,
körde en skamfilad gammal droska fram:
ställde sig i bredd med oss. Hästen var gammal
och utsliten och kastanjebrun till färgen med
vanskött päls och mager så att revbenen syntes.
Den knäade och var mycket ostadig på
frambenen. Hon tuggade på lite hö. En hötapp
blåste iväg och den stackars kraken sträckte ut
sin långa magra hals för att ta upp den. Sedan
vände den sig om efter mer. Det var något
tröstlöst i den skumma blicken som jag inte
kunde låta bli att lägga märke till. När jag stod
där och funderade på var jag sett den där hästen
förut såg hon direkt på mig och sade,
— Är det du, Beauty?
Det var Ginger! Men så förändrad. Den
vackra böjda och glansiga nacken var nu rak
och matt och insjunken och de raka fina benen
var svullna och lederna vanställda av för hårt
arbete. Ansiktet som en gång varit så fullt av liv
hade ett uttryck av lidande och att döma av hur