Black Beauty

Merrylegs
Kyrkoherde Blomfield hade en stor familj
bestående av både pojkar och flickor. Ibland
kom de och lekte med Jessie och Flora. En av
flickorna var lika gammal som Jessie. Några av
pojkarna var äldre och det fanns flera småbarn.
När de kom fick Merrylegs mycket att göra för
de visste inget roligare än att turas om att rida
på honom i trädgården och ute i hagen. De
kunde hålla på i timmar.
En eftermiddag hade han varit ute med dem
länge och när James kom in med honom och
satte på honom grimman sade han:
— Så där din kanalje, se nu till att du
uppför dig så vi inte råkar illa ut.
— Vad har du nu haft för dig, Merrylegs?
frågade jag.
— Åh, sade han, och kastade med sitt lilla
huvud, jag gav bara ungdomarna en läxa. De
hade varken vett att avgöra när de själva eller
jag fått nog, så jag lät dem rutscha av. Det var
det enda som fick dem att förstå.
— Va? sade jag. Kastade du av barnen? Det
trodde jag dig inte om. Kastade du av Jessie