Black Beauty

Grevinnan Anne
Tidigt på våren åkte greven och en del av
familjen upp till London och tog York med sig.
Ginger, jag och några andra hästar lämnades
hemma eftersom vi behövdes där och äldste
stallknekten skulle ta hand om oss.
Grevinnan Harriet som var kvar på herrgården
var svårt invalidiserad och åkte aldrig ut
i vagnen och unga grevinnan Anne föredrog att
rida tillsammans med sin bror eller sina kusiner.
Hon var en skicklig ryttarinna och var lika glad
och trevlig som vacker. Hon valde mig till sin
häst. Jag njöt av dessa ridturer i den klara,
kyliga luften, ibland tillsammans med Ginger,
ibland med Lizzie. Lizzie var ett piggt ljust sto,
nästan fullblod och storfavorit bland herrarna
på grund av sitt livliga temperament. Men
Ginger, som kände till mer än jag, talade om att
hon var ganska nervös av sig.
Det fanns en man som hette Blantyre som
var gäst på herrgården. Han red alltid på Lizzie
och prisade henne så högt att gre-vinnan Anne
en dag gav order om att damsadeln skulle sättas
på Lizzie och en annan sadel på mig. När vi