Black Beauty

— Olycka! frustade han med ilsken blick.
det var ingen olycka! Det var en grym, skamlig,
kallblodig handling! När jag var ung skickades
jag till ett ställe där de höll på med sådana
grymheter. Jag bands fast så att jag inte kunde
röra mig och sen kom de och högg av min långa
vackra svans genom köttet och benet och tog
bort den.
— Så fruktansvärt! utbrast jag.
— Fruktansvärt! Ja, det var fruktansvärt.
Men det var ine bara smärtan, trots att den var
hemsk och varade länge. Det var inte heller det
förödmjukande i att bli fråntagen min främsta
prydnad, som var det värsta. Utan hur skulle jag
någonsin kunna vifta bort flugorna från sidorna
och benen i framtiden? Ni som har svans viftar
bort flugorna utan att tänka på det. Ni kan inte
föreställa er vilken plåga det är, när de sätter sig
på en och sticks, och man inte har något att
vifta bort dem med. Jag ska säga er att det är ett
lidande och en förlust som känns hela livet.
Men tack gode Gud för att de inte gör sånt nu
för tiden.
— Varför gjorde man så då? frågade
Ginger.