Black Beauty

vi skulle passa varann. Jag ger tjugufyra för
honom.
— Säg tjugufem så får ni honom.
— Tjugufyra och ett halvt, sade min vän
bestämt och inte ett dugg mer — ja eller nej?
— Ja, sade försäljaren och ni kan lita på att
det är kvalité på den här hästen och om ni
tänker ha honom som droskhäst är han ett
verkligt fynd.
Pengarna betalades på stället och min nye
husbonde tog min grimma och ledde bort mig
från marknaden till ett värdshus där han hade
sadel och seltyg i beredskap. Han gav mig
ordentligt med havre och stod hos mig medan
jag åt och pratade för sig själv och med mig.
En halvtimme senare var vi på väg till
London på trevliga småvägar och landsvägar.
Till slut kom vi till stora genomfartsleden till
London på vilken vi färdades tills vi nådde
innerstan i skymningen. Gaslamporna var redan
tända. Det fanns gator till både höger och
vänster och de korsade varann kilometer efter
kilometer. Jag trodde aldrig det skulle bli något
slut på dem. Så småningom svängde vi in på en
sidogata och kom till en droskstation där min