Black Beauty

order. Medan det ljusnade tycktes uppståndelsen
bland officerarna öka och innan dagen
grytt hörde vi ljudet av fiendens kanoner.
Då red en av officerarna fram och gav
männen order att sitta upp. Ögonblickligen satt
varenda man i sadeln och varenda häst väntade
på ett ryck i tömmarna eller en tryckning av sin
ryttares häl. Alla var ivriga, men vi var vältränade
och bortsett från något enstaka rastlöst
kastande med huvudet måste man säga att vi
skötte oss väl.
Min käre husbonde och jag stod i främsta
ledet och alla satt orörliga och uppmärksamma.
Han tog en liten lock i min man som
kommit på fel sida och lade den till rätta och
strök den med handen och klappade mig på
halsen och sade,
— Idag blir det arbetsamt, men vi måste
göra vår plikt som vanligt.
Han klappade mig mer än någonsin den
morgonen som om han funderade på något. Jag
tyckte det var skönt att känna hans hand på min
hals och böjde stolt och lyckligt på nacken.
Jag kan inte återge allt som hände den dagen
men ska berätta om den sista framryck-