Black Beauty

Frihet
Jag trivdes riktigt bra i mitt nya hem och om det
var något jag saknade får ingen tro att jag
därför var missnöjd. Alla var hyggliga och jag
hade ett ljust, luftigt stall och fick bra mat. Vad
mer kunde jag begära? Jo, frihet! Under tre och
ett halvt år av mitt liv hade jag haft så mycket
frihet jag kunde önska mig. Men nu var jag
tvungen att vecka efter vecka, månad efter
månad och antagligen även år efter år stå
instängd i en spilta natt och dag utom när någon
behövde mig. Då var jag tvungen att vara lika
lugn och stilla som en gammal häst som arbetat
i tjugu år. Remmar här och remmar där, bett i
munnen och skygglappar för ögonen. Jag klagar
visst inte för jag vet ju att det måste vara så. Jag
vill bara säga att för en ung, stark och livlig
häst, som varit van vid stora hagar och ängar
där han kunnat kasta med huvudet, vifta med
svansen och sätta av i full galopp, är det svårt
att aldrig mer få lov att göra som han vill.
Ibland när jag fått mindre motion än vanligt
känner jag mig så full av liv och lust att jag inte
kunde hålla mig stilla när John tog ut och