Black Beauty

Merrylegs. Men jag är inte en sådan dåre
(förlåt!) att jag förargar husbonden eller låter
James få skämmas över mig. Förresten har jag
ansvaret för barnen när de rider. Jag ska tala om
för dig att de litar på mig. Härom-dagen till
exempel, hörde jag husbonden säga till fru
Blomfield,
— Kära frun, hon behöver inte vara orolig
för barnen. Min gamle Merrylegs tar lika väl
hand om dem som frun själv eller jag. Jag
försäkrar frun att jag inte skulle vilja sälja den
ponnyn för några pengar i världen. Han är så
snäll och pålitlig.
— Du ska inte tro att jag är en så otack-sam
varelse att jag glömmer all den vänlighet jag
fått här under fem år. De litar på mig och jag
kan inte bli elak bara för att ett par pojkvaskrar
behandlar mig illa. Nej, nej. Du har aldrig bott
någonstans där de varit snälla mot dig, så du vet
inte hur det är. Jag tycker synd om dig. Men jag
ska säga dig att bra ställen skapar bra hästar.
Jag skulle inte vilja förarga vårt husfolk för
något i världen. Jag är mycket fäst vid dem,
sade Merrylegs och gav till ett svagt läte genom
näsan, som han brukade på morgnarna när han