Black Beauty

vi fram till huset. Allt var mycket magnifikt och
huvudbyggnaden var tre, fyra gånger så stor
som det gamla huset på Birtwick, men inte
hälften så trevligt. Två betjänter i livré med
röda knäbyxor och vita strumpor stod och
väntade. Snart hördes frasandet av siden och
hennes nåd kom nerför stentrappan. Hon gick
fram och tittade på oss. Hon var lång med
högfärdig uppsyn och det såg ut som om hon
inte var helt belåten med någonting. Hon sade
inget utan steg in i vagnen. Det var första
gången jag hade stuptygel på och jag måste
säga att trots att det var obehagligt att inte
kunna böja på huvudet, höll den inte upp
huvudet högre än jag brukade. Jag var orolig
för Ginger, men hon verkade tyst och lugn.
Nästa dag klockan tre stod vi åter vid
dörren. Vi hörde frasandet av sidenklänningen
och grevinnan kom nerför trappan och sade
otåligt,
— York, ni måste spänna upp hästarna
högre. Så där kan de inte få se ut.
York steg ner och sade hövligt.
— Ursäkta grevinnan, men de här hästarna
har inte haft stuptygel på tre år och greven sade