Black Beauty

men vem vet hur länge det varar? Jag önskar
jag kunde ha samma inställning som du, men
det är omöjligt efter allt jag gått igenom.
— Javisst, sade jag, jag tycker det vore
hemskt synd om du skulle bita och sparka John
eller James.
— Det tänker jag inte göra, sade hon, så
länge de är snälla mot mig. Jag bet James
ordentligt en gång, men John sade åt honom:
Försök och vara vänlig mot henne. I stället för
att bestraffa mig som jag väntat mig kom James
med armen i band och gav mig lite kli och
klappade mig. Sen dess har jag aldrig bitit
honom och tänker inte göra det heller.
Jag tyckte synd om Ginger, men jag visste
naturligtvis inte så mycket då och trodde hon
överdrev. Jag märkte att hon med tiden blev
lugnare och gladare. Hon förlorade den där
vaksamma, trotsiga blicken hon brukade
bemöta främlingar med, som kom i närheten av
henne. En dag sade James:
— Jag tror märren börjar tycka om mig.
Hon gnäggade faktiskt efter mig i morse när jag
kliat henne i pannan.
— Där ser du Jim, det är den Britwickska