Black Beauty

På eftermiddagen spändes jag för en låg lätt
vagn och kördes fram till ytterdörren. Fröken
Ellen skulle ta en provtur med mig, och Joe
följde med. Jag märkte snart att hon var en god
kusk och hon verkade nöjd med min gång. Jag
hörde hur Joe berättade för henne om mig och
att han var säker på att jag var godsägare
Gordons Black Beauty.
När vi återvände kom de andra systrarna ut
för att se hur jag skött mig. Hon talade om för
dem vad hon just fått höra och sade,
— Jag ska då verkligen skriva till fru
Gordon och tala om för henne att hennes
favorithäst kommit till oss. Vad glad hon ska
bli!
Hädanefter körde de mig dagligen i ungefär
en vecka och eftersom jag verkade vara pålitlig
vågade sig fröken Lavinis äntligen ut i den lilla
vagnen. Därefter blev det bestämt att de skulle
behålla mig och kalla mig vid mitt gamla namn,
Black Beauty.
Nu har jag bott på det här trivsamma stället i
ett helt år. Joe är den bäste och snällaste
stallknekt man kan tänka sig och jag känner hur
mina krafter börjar komma tillbaka. Herr