Black Beauty

försvunna och befann sig på ängarna längre ner.
Där hejdades de av något. Hun-darna slutade att
skälla och sprang omkring med nosen i marken.
— De har tappat spåret, sade den gamle
hästen. Kanske haren klarar sig.
— Vilken hare? sade jag.
— Jag vet inte vilken hare det är. Det är
troligt att det är en av våra egna från skogsdungen.
För hundarna och männen duger det
med vilken hare som helst när de skall jaga.
Det dröjde inte länge förrän hundarna började
yla igen och kom springande tillbaka i full
fart i riktning mot vår hage — just vid den höga
strandbanken, där häcken hänger utöver
bäcken.
— Nu får vi se haren, sade mor och i
samma ögonblick rusade en vettskrämd hare
förbi och gav sig av bort mot skogsdungen.
Efter kom hundarna och hoppade nedför strandbanken,
över bäcken och fortsatte över ängen
tätt följda av jägarna. Åtta män hoppade över
med sina hästar omedelbart efter hundarna.
Haren försökte komma igenom stängslet men
det var för tätt och den vände tvärt bort mot
vägen — men för sent. Hundarna kastade sig på