Black Beauty

dag var han ute och red tillsammans med en
gammal herre när ett stort stycke vitt papper
blåste förbi mig. Jag skyggade och gjorde ett
ryck framåt. Husbonden piskade mig som
vanligt, men den gamle mannen utbrast:
— Så ska du inte göra. Man ska aldrig piska
en häst för att han skyggar. Han skyggar för att
han är rädd och du bara skrämmer honom ännu
värre.
Så jag antar att det inte är alla som gör så.
Jag är säker på att jag inte skyggar med flit.
Men hur ska man kunna veta vad som är farligt
eller inte farligt om man aldrig får vänja sig vid
något. Jag är aldrig rädd för sånt jag känner till.
Jag växte upp i en park där det fanns hjortar.
För mig var de lika välbekanta som får eller kor
men de är ovanliga och jag vet många hästar
som är rädda för dem och som blir oregerliga
när de ska förbi en inhäg-nad med hjortar.
Jag visste att det min arbetskamrat sade var
sant och skulle önska att alla unghästar hade en
sån god husbonde som bonden Grey och godsägare
Gordon.
Vi råkade naturligtvis ut för bra kuskar också
ibland. Jag minns en morgon när jag spändes