Black Beauty

Jakes och damen
Jag såldes till en spannmålshandlare och bagare
som Jerry kände. Hos honom trodde han jag
skulle få bra mat och inte alltför hårt arbete.
Först hade han rätt och om min husbonde alltid
varit närvarande tror jag inte jag skulle blivit
för tungt lastad. Men det fanns en förman där
som alltid skyndade på och hetsade alla. Ofta
när jag var fullastad beordrade han ytterligare
något att lastas på. Min körkarl, Jakes, sade att
det var mer än jag borde ha, men den andre fick
alltid sin vilja fram. Han tyckte inte det var
någon idé att gå två gånger när det räckte med
en och tänkte bara på affärerna. Liksom de
andra körkarlarna hade Jakes alltid stuptygeln
hårt åtspänd, vilket hindrade mig från att dra
ordentligt och när jag varit där i tre, fyra
månader märkte jag att det tagit på mina kraf-
ter.
— En dag var jag tyngre lastad än vanligt
och det var delvis uppförsbacke på vägen. Jag
satte till alla mina krafter men kom inte någon
vart. Detta tyckte inte körkarlen om och han