Black Beauty

— Det är ingen tvekan om att han är modig,
sade den kraftige mannen som höll mig.
— Nu när du hämtat andan James, sade
husbonden, ska vi ge oss av härifrån så snart vi
kan. När vi gav oss av i riktning mot utgången
hördes ljudet av galopperande hovar och dånet
av vagnshjul från torget.
— Det är brandkåren! skrek ett par röster.
Akta er, ur vägen! Med ett klapprande och
dånande på stenläggningen rusade två hästar in
på gården med den tunga brandsprutan bakom
sig. Brandmännen hoppade av. De behövde inte
fråga var det brann — stora eldslågor steg upp
från taket.
Vi gav oss av så fort vi kunde ut på det stora
tysta torget. Det var stjärnklant och bortsett från
ljudet bakom oss var allt stilla. Husbonden
förde oss till ett stort värdshus på andra sidan
torget och så snart stallknekten kom ut, sade
han,
— James jag måste skynda mig till frun.
Jag överlämnar hästarna i din vård. Beställ vad
du tror de behöver. Därefter gick han.
Vi hörde ett fruktansvärt oväsen innan vi
kom in i våra spiltor. Skriken från de stackars