Black Beauty

Jag önskar jag var hos honom nu. Men han var
tvungen att flytta till en storstad så jag såldes
till en lantbrukare. En del lantbrukare är bra
husbönder, men det var inte den här. Han
brydde sig varken om sina hästar eller hur han
körde. Han var bara intresserad av att köra fort.
Jag sprang så snabbt jag kunde men det hjälpte
inte. Han piskade mig ständigt och så skaffade
jag mig den här ovanan att ta ett språng framåt
för att hinna med. På kvällen efter marknaden
brukade han stanna sent på värdshuset och
sedan köra hem i galopp.
En mörk kväll körde vi hem som vanligt i
full galopp när ena hjulet plötsligt körde emot
något tungt på vägen och ögonblickligen välte
giggen. Han kastades ur och bröt armen och
några revben. I varje fall fick jag inte bo kvar
hos honom. Och det var jag inte ledsen för.
Men det är likadant överallt för mig om folk
nödvändigtvis måste åka fort. Jag önskar jag
hade längre ben.
Stackars Peggy! Jag tyckte hemskt synd om
henne för jag visste hur svårt det var för
långsamma hästar att gå i par med snabba. De
får alla piskrappen och rår inte för det. Peggy