Black Beauty

mig lite varje dag och jag vande mig snart.
Nästa obehagliga upplevelse var att bli
skodd. Det kändes heller inte bra i början.
Husbonden följde med mig till smedjan för att
se till att jag inte blev skadad eller skrämd.
Smeden tog mina fötter en efter en i sin hand
och skar bort lite av hoven. Det gjorde inte ont
så jag stod stilla på tre ben tills han var färdig.
Sedan tog han en järnbit, som hade samma
form som min fot, och satte fast den genom att
slå i spikar genom skon och in i hoven. Fötterna
kändes mycket stela och tunga men så
småningom vande jag mig.
Och efter att nu ha kommit så långt fortsatte
husbonden att vänja mig vid seltyg. Det fanns
flera nya saker jag skulle ha på mig. Först en
stel sele om halsen och ett betsel med stora
sidostycken vid ögonen som kallades
skygglappar. De gjorde verkligen skäl för
namnet, ty jag kunde inte se åt sidan utan bara
rakt fram. Sedan kom en liten sadel med en
otäck hård rem som satt alldeles under svansen.
Det var svansremmen. Att få min långa svans
dubbelvikt och fastsatt med den där remmen
var nästan lika otäckt som bettet. Aldrig har jag