Black Beauty

honom. Jag hörde hur han föll tungt i gräset och
utan att se mig om galopperade jag bort till
andra hörnet av hagen. Sen vände jag mig om
och såg hur min förföljare långsamt reste sig
från marken och gick in i stallet.
Jag stod under en ek och såg på men ingen
kom och fångade in mig. Tiden gick, solen
gassade, flugorna surrade omkring mig och slog
sig ner på mina blödande sidor där sporrarna
trängt in. Jag var hungrig, för jag hade inte ätit
sen morgonen. Men det fanns inte gräs i hagen,
så att det räckte till en gås en gång. Jag ville
lägga mig ner och vila men med den hårt
fastspända sadeln var det obehagligt. Det fanns
inte en droppe vatten att dricka. Eftermiddagen
gick och solen sjönk. Jag såg hur de andra
unghästarna leddes in och visste att de skulle få
ett rejält mål mat.
— Slutligen, just som solen gick ner, såg jag
den gamle husbonden komma med en skopa i
handen. Det var en fin vithårig gammal man
och jag kunde känna igen honom på rösten
bland tusen andra. Den var varken ljus eller
mörk utan fyllig klar och vänlig. När han gav
sina order var det så lugnt och bestämt att både