Black Beauty

En skojare
Husbonden fick inte någon ersättare omedelbart,
men efter några dagar kom den nye stalldrängen.
Han var lång och stilig. Men om det
fanns någon skojare, som gav sig ut för att vara
stalldräng så var det Alfred Smirk. Han var
mycket hygglig mot mig och behandlade mig
aldrig illa. Han klappade mig faktiskt rätt
mycket när husbonden såg på. Han borstade
ständigt man och svans med vatten och smorde
in hovarna med olja innan han ledde fram mig
för att jag skulle se bra ut. Men när det gällde
att rengöra mina hovar och se om mina skor
eller att rykta mig grundligt brydde han sig inte
mer om det än om jag varit en ko. Han lät
betslet rosta och sadeln var fuktig och
svansremmen stel. Alfred Smirk ansåg sig se
mycket bra ut och tillbringade rätt mycket tid
med att sköta sitt hår, sina polisonger och rätta
till slipsen framför spegeln i ryktkammaren.
När husbonden pratade med honom lät det
alltid: "Ja herrn, ja herrn", och han gjorde
honnör för vartenda ord. Alla tyckte han var
mycket trevlig och att herr Barry haft tur, som