Black Beauty

Captain var ute och drog droskan hela förmiddagen.
Harry kom in efter skolans slut och
ryktade mig och gav mig vatten. På eftermiddagen
spändes jag för droskan. Jerry var
mån om att se till att huvudlag och betsel satt
bekvämt precis som John Manly brukade förr i
tiden. När svansremmen släppts ut ett par hål
passade den fint. Jag hade varken stuptygel
eller kindkedja, bara en vanlig träns. Vilken
välsignelse!
Efter att ha kört genom sidogatan kom vi till
den stora droskstationen där Jerry hälsat på
kvällen innan. På ena sidan av den breda gatan
stod höga hus med fina skyltfönster och på
andra sidan en gammal kyrka och en kyrkogård
omgärdad av ett järnstaket. Längs detta
järnstaket stod ett antal droskor och väntade på
passagerare. Hötappar låg spridda på marken,
några av männen stod och läste tidning och ett
par av dem matade sina hästar med hö och gav
dem lite att dricka. Vi ställde oss sist i raden.
Ett par, tre kom för att titta på mig och började
kommentera,
— Passar bra till begravningar, sade en.
— För stilig, sade en annan och skakade på