maritimt kontra. kontinentalt tänkande i strategiens värld hannibal ...

8
samt inriktandet av alla ansträngningar mot motståndarens stridskrafter.
Eftersom det på kontinenten är synnerligen svårt att i praktiken omsätta
teorien om kriget med begränsat mål utmynnar kontinentalstrategien
oftast i kravet på att genast i början uppträda med tillbörlig kraft,
fullfölja vunna segrar till det yttersta för att vinna nya samt att insätta
alla krafter för att uppnå det utstakade målet, tills en fullständig och
avgörande framgång är vunnen. Det är striden, drabbningen, attacken
som till sist fäller utslaget. Det är följaktligen koncentrationen av krafterna
i en strategisk offensiv, igångsatt omedelbart om krafterna räcka
till, annars efter en viss tids defensiv under vilken motståndarens krafter
utsatts för nötning, som leder till besättandet av fiendens landområde
och betvingandet av allt motstånd.
För att hålla armen vid liv och i operationsdugligt skick måste förbindelselinjerna
hållas intakta. En kontinental operation är otänkbar utan
dessas funktionering. Följaktligen kommer ett av de främsta strategiska
problemen att bli strävan att avbryta förbindelselinjerna för motståndarens
militära stridskrafter.
Eftersom motståndarens stridskrafter utgöra det enda hindret för att
besätta hans område, måste naturligtvis den egna härsmaktens mål vara
att rikta de tunga slagen mot den fientliga armen.
Av största betydelse är tyngden i en operation eller om vi använda
ordet massa för att därigenom mera påtagligt framhålla en strategisk anhopning
för att vinna överlägsenhet på en viss punkt.
Detta har i skrift behandlats av militära tänkare både före och efter
Clausewitz, men denne har stämplats som den formlösa massarmens profet.
Det är sant, att han betonar massans betydelse och på hans tid utgjordes
den stora massan av fotsoldater med sina relativt enkla och enhetliga
vapen. Men teknik och taktik kommer naturligtvis att efter hand
omforma massarmens utseende. Men principiellt måste massan och massinsatsen
gälla den dag som är. Om man exempelvis för den tyska härledningen
hösten 1943 framhållit, att den hade alldeles för stor arme på
östfronten, hade en sådan åsikt väckt föga gillande. Den ryska offensiven
hade inte heller lyckats utan massinsats av tusentals och åter tusentals
stridsvagnar, bilar, kanoner, kulsprutor o. s. v. Och västmakterna göra
enorma ansträngningar för att skapa en massarme för landstigning i
Västeuropa. Vi måste fastslå, att massan har kvar sin stora betydelse,
men att den moderna armens karaktär är den motoriserade och mekaniska
massarmens till skillnad frål1- den gevärs- och bajonettbeväpnade av 1800-