maritimt kontra. kontinentalt tänkande i strategiens värld hannibal ...

skeppet Pommerns förlust är icke känd; dess chef, kapten Paulin, sårades
dödligt aven kanonkula. I övrigt var manskapsförlusten ringa.
Återstoden av bröderna Siöblads styrka kvarblev över natten i närheten
av Ledsund. Fregatten Anklam, som genom vindkantringen hade
befriats ur sitt lägervallsläge, avseglade före de andra och bragte kl. 9
f. m. den 28 juli Wachtmeister meddelande om striden. Resten av eskadern
hade i ljusningen satt kurs på Söderarm, och medan amiralen var
sysselsatt med att avfatta ett brev till konungen med anledning av vad
kapten Petraeus på Anklam hade rapporterat, seglade den vid middagstiden
in till ankarplatsen vid Kapellskär.
Ryssarna å sin sida drogo sig efter att ha bränt sina odugliga galärer
och begravt sina bärgade döda på Flisö, där »ryssgravarna» ännu utpekas
av allmogen, tillbaka till Kastelholm. Efter att där nödtortigt ha reparerat
sina återstående fartyg, fortsatte de reträtten mot Åbo. Vilka än
deras planer må ha varit, så voro de korsade. Det året kom inget stort
härjningståg mot det egentliga Sverige till stånd, och allt talar för att
detta var en följd av förintelseslaget vid Flisö. Men även om så icke var
fallet, om alltså denna betydande rodd flottas framryckning till Ålands
sydspets endast var en tom demonstration, inverkar detta icke på bedömandet
av Siöblads handlingssätt. Ty varje förnuftig människa måste ju
utgå från att ryssarna åsyftade en upprepning av föregående års härjningståg.
Angreppet vid Flisö var därför väl motiverat.
Denna märkliga men förbisedda sjökrigshändelse - den enda allvarliga
motgång, som drabbade tsar Peters roddflotta - kallas av svenska sjökrigshistoriker
striden vid Ledsund. Av det föregående framgår, att benämningen
är missvisande. I samtida urkunder omtalas den ofta såsom
»den inom Lesund vid Fliseberg förefallna actionen» eller i liknande
ordalag. Ryssarna kalla den slaget vid Grenhamn. Platsen heter emellertid
Granhamn, men formen Grönhamn förekommer som sagt även i
svenska urkunder. Sannolikt beror detta misstag på existensen aven
dialektform, Gränhamn, som alltjämt är levande i vissa trakter av Åland
och som återfinnes på ett av Nils Strömcrona utarbetat kort från 1730talet.
1 I Stefan Löfvings dagbok användes samma namnform för det vid
Söderarmsleden strax öster om Rådmansö belägna Granhamn. Det ligger
nära till hands att uppfatta Gränhamn som Grönhamn. Då striden alls
inte utkämpades vid Ledsund och då Granhamn och Flisöberg återfinnas
1 En kopia härav har ställts till mitt förfogande av amiral G. Unger.
57