maritimt kontra. kontinentalt tänkande i strategiens värld hannibal ...

Vad som för närvarande kräves är sålunda inte så mycket teoretiska
konstruktioner av drag och utvecklingslinjer i den gotländska handeln
utan fastmer fakta och åter fakta om denna handel, d. v. s. en planmässig
bearbetning av tulljournaler och annat primärmaterial. Därvid måste
vederbörlig hänsyn tagas till att de äldre problemställningarna ej skänka
någon ny belysning åt Gotlands ekonomiska liv och utveckling under
gången tid. Problemet är inte vart fartygen styrde kosan vid sin färd
från Gotland eller varifrån de kommo till ön. Problemet är vart de av
gutarna producerade varorna togo vägen och var de hämtade sina importvaror
samt den inbördes storleksordningen mellan dessa, mätt i såväl
värde som mängd. Problemet om handelns inriktning blir då ett sekundärproblem,
som löser sig självt, när man följer en av de strategiska linjerna
i utforskandet av Gotlands ekonomiska historia, när man kommit
till klarhet med det primärproblem, över vilket följande rubrik kan sättas:
Varuutbytets utveckling.
Den allmänt omfattade och i kulturhistoriska och konsthistoriska verk
framförda uppfattningen om Gotlands ekonomiska läge, vilken helt flyktigt
upptagits till behandling i kap. l, har även sin motsvarighet beträffande
utrikeshandeln under den tid ön tillhörde drottning Kristinas underhållsländer.
Som tidigare framhållits ha visserligen forskare, som sökt
klarlägga utrikeshandeln, kommit att överdriva dess betydelse för öns
näringsliv som helhet betraktat, men även en annan uppfattning, nämligen
den, att Gotlands utrikeshandel, i varje fall dess export, under denna
35 -årsperiod skulle ha »hämmats» har framförts. Anledningen härtill
skulle ha varit bl. a. drottning Kristinas utarrendering av skatteinkomsterna
till enskilda köpmän. Detta skedde nämligen tvenne gånger under
denna tid, dels åren 1667-1674 till Jacob Momma och dels åren 1681-
1684 till Holger Jönsson, vilka båda slutade som ruinerade män. Den
»psykologiska» förklaringen till dessa, bland vetenskapsmän såväl som
lekmän, gängse föreställningar är inte svår att finna och har även antytts
i kap. l, men i detta senare fall har även det i gotländsk historieskrivning
alltför vanliga felet att sammanblanda Gotlands historia med
Visbys fått en variant även för 1600-talets historia. Tillståndet i Visby
på 1600-talet var minst av allt typiskt för Gotland och dess landsbygd,
79