maritimt kontra. kontinentalt tänkande i strategiens värld hannibal ...

minstone materiellt mer än fullgod ersättning för de förlorade provinserna
Sicilien (västra delen) och Sardinien. I Kartagos råd, särskilt bland
de stora godsägarna, hade såväl Hamilkar Barkas och hans svärson Hasdrubal
som senare Hamilkars son Hannibal många bittra fiender, vilka i sitt
blinda hat mot familjen Barkas motarbetade mycket, av vad dess medlemmar
föreslogo till statens gagn.
Om Hannibal före 218 hyst några planer på att från Spanien över havet
angripa Rom är obekant. I varje fall torde han inte haft några illusioner
om, att moderstaden ville eller kunde ställa transportskepp och flotta av
sådan mängd och storlek, som det här skulle bli fråga om, till hans förfogande,
även om Kartago haft en välrustad sjömakt i hemlandet, något
som man på goda grunder har skäl att betvivla att staden ägde. Det utskott
av det kartagiska rådet, som utövade den exekutiva makten beträffande
tillsättning av och instruktioner för högre ämbetsmän och krigsbefäl,
var alltid misstänksamt inställt mot framgångsrika generaler och
sökte icke blott avkoppla dem från allt politiskt inflytande utan blandade
sig ofta i ledningen av krigsoperationerna, vanligen med katastrofala följder.
Barkiderna intogo en undantagsställning genom sitt stora inflytande
i Kartagos folkförsamling, som givit dem fria händer i Spanien. Men
fastän Hannibal i Spanien var enväldig i sin arme, kunde han tyvärr inte
disponera hemlandets flotta ens för det gemensamma målet: Roms besegrande.
De verkliga styrkeförhållandena och graden av beredskap hos de båda
stormakternas flottor vid andra puniska krigets utbrott undandra sig vårt
bedömande, men av några kända data från de allmänna krigsoperationerna
under första året av denna jättekonflikt, kunna vi i varje fall få vissa
hållpunkter. Sålunda hade romarna vid Lilyba:um (v. Sicilien) sammandragit
en stor transportflotta, skyddad av icke mindre än 160 quinqueremer.
Den ene av konsulerna för år 218, Tib. Sempronius Longus låg där beredd
med sin arme att - så snart tillfälle gavs - göra en landstigning på
Afrikas kust. Den andre konsuln P. Cornelius Scipio hade samlat en flotta
av 60 quinqueremer i Pis a som skydd för den arme han senare lyckligt
förde över till Spanien. Vad den kartagiska flottan uträttade för att
avvärja detta dubbla hot mot moderlandet och Spanien, känna vi ej till.
Vi veta endast, att Kartagos senat i samråd med Hannibal vid planläggningen
av 218 års fält- och sjötåg åtagit sig uppgiften att sända ut en stark
eskader för att härja och göra strandhugg på Italiska halvöns västkust.
Denna flottas sjötåg ha måhända haft en återhållande inverkan på Sempro-
29