maritimt kontra. kontinentalt tänkande i strategiens värld hannibal ...

60
vis styrkt, att en sådan approbation förelåg. Som bilaga medföljer ett
utdrag ur advokatfiskal Wessmans till amiralitetsöverrätten inlämnade
memorial av den 5 i samma månad. Därav framgår, att Siöblad icke
gittat inställa sig inför överrätten för att föra sin talan men att hans sak
dock hade behandlats i sammanhang med processen mot kapten Ekengren.
Advokatfiskalen anför, att Siöblad hade åberopat sig på konungens godkännande
av hans handlingssätt och själv varit frånvarande vid rannsakningen.
I ganska perfida ordalag antydes, att den kungliga approbationen
måhända alls icke existerade eller ock inte var så » ample» , att den
kunde anses helt fritaga Siöblad från allt ansvar. De tidigare anförda
omständigheter, som vittna om den väl grundade snabbhet, varmed Siöblad
gick till verket, anföras såsom bevis på vårdslöshet och överilning -
inget kJ;igsråd före angreppet, ingen noggrann anvisning åt officerarna
rörande »deras förhållande vid alla de tillfälligheter, som dem kunde
arrivera», ingen order beträffande de signaler, som i alla olika, tänkbara
situationer borde komma till användning. På flaggskeppet hade icke före
inseglingen på Lefjärden gjorts klart till strid, utan hade understa lagets
stycken varit surrade långskepps och kojerna hängt under däcksbalkarna.
Icke heller hade viceamiralen »hört lotsarna och gjort sig underrättad om
farvattnets egenskap, vilket tyckes hava varit så mycket nödigare, som
detta var en trängsel inom farliga och officerarna obekanta grund och
klippor, därest galejor hava all önskelig avantage emot fregatter, men
fregatter däremot måste väja grunden och icke så kunna viva force agera
som på rymden i sjön». W essman synes icke ha mäktat eller velat inse,
att Siöblad hade att välja mellan att anfalla genast eller avstå från anfallet.
Innan krigsråd hade hållits, lotsarna förhörts och instruktion
och signalsystem utarbetats, hade ryssarna många gånger om hunnit sno
sig undan genom Brändö sund; i själva verket hade de haft icke blott
aftonen utan också hela natten till sitt förfogande. Lots fanns på varje
svenskt fartyg; Ålands hela befolkning hade 1714-15 flytt till Sverige,
varför det icke var någon svårighet att där finna män, som väl kände
de åländska vattnen. Vad beträffar att göra klart till strid, var det ju
huvudsaken, att Pommern var klargjord när striden började.
Det är betecknande för tiden, att advokatfiskalens yrkanden icke uteslutande
eller ens företrädesvis gälla order brott och våghalsighet, över
huvud inte den militära sidan av saken, utan till väsentlig del äro av
ekonomisk natur. Siöblad har förorsakat förlusten av fyra fregatter och
därmed åsamkat kronan en betydlig skada. Vidare bär han skulden för