maritimt kontra. kontinentalt tänkande i strategiens värld hannibal ...

90
tecknas här, endast möjligheterna till en sådan studie i total-utvecklingens
förändringar skola något antydas, delvis som en resume av vad som tidigare
framhållits.
En jämförelse grundad på fartygs antalen för skilda år, inkommande
resp. utgående, säger oss mycket litet. Särskild tydlig relief får ju detta,
om man för ut tankegången och eX.-vis försöker mäta storleksordningen
av 1600-talets sjöfart i förhållande till den nuvarande på grundval
av fartygs antalet. Man behöver icke ha stor vana vid kvantitativa
jämförelser på det ekonomiska området eller historiska proportioner över
huvud taget för att inse det ohållbara och vilseledande i en dylik jämförelse,
som även enl. Eli F. Heckscher upplyser »särdeles litet». Anledningen
till att denna jämförelsegrund ändå måst upptagas som en »problemställning»
med den förhållandevis utförliga behandling, som här
givits, är helt enkelt den, att frågan om variationerna i fartygsantalet
mer eller mindre är en huvudproblemställning i all tidigare litteratur om
gotländsk handel och sjöfart på 1600-talet. Anledningen härtill har måhända
ej varit densamma för skilda forskare, för en del har en bearbetning
av materialet efter antal varit den minst tidsödande och frågeställningen
därmed den mest lockande, för andra har bristen på fullständiga
lästetal för fartygen framtvungit den olyckliga problemställningen.
Nästa jämförelsemetod, som kan tänkas ifrågakomma, är en jämförelse
grundad på lästetal. Dessa äro i regel angivna för fartyg i utrikes fart
och där de saknas kunna de inom relativt snäva gränser approximativt
beräknas, utan att ev. fel nämnvärt påverka totalsiffrorna för utrikessjöfarten.
För exporten behöver vidare ingen hänsyn tagas till barlastprocenten,
då denna för de flesta år är lika med noll,d. v. s. obefintlig.
För importen är densamma relativt lätt beräknad efter 1665 och före
detta år upptogos ej fartyg i barlast med löpande nummer i inkommande
tulljournalen. För utrikeshandelns utveckling kan sålunda de lastförande
fartygens lästetal vara en viss bedömningsgrund, vars värde betydligt
ökas, om den ställes i parallellitet med andra bedömningsgrunder. För den
inrikes handeln över havet saknas dock fartygens lästetal som regel och
här är det allför vanskligt att från fartygens last framkonstruera dylika.
Till belysning av varuutbytets totala utveckling är därför även denna
jämförelsegrund mindre lämplig eller m. a. o. ej användbar.
En tredje möjlighet att lösa problemet om Gotlands varuutbytes totala
utveckling står oss emellertid till buds. Den består i att följa utvecklingen
för de enskilda varorna på utförsel- och införselsidan, ett avgjort