maritimt kontra. kontinentalt tänkande i strategiens värld hannibal ...
maritimt kontra. kontinentalt tänkande i strategiens värld hannibal ...
maritimt kontra. kontinentalt tänkande i strategiens värld hannibal ...
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
talsmodell. Det är ju självklart att en infanteristisk, gevärsbeväpnad<br />
arme inte kan hålla stånd mot några pansardivisioner. Men en sådan·<br />
situation beror på brist i taktiskt-tekniskt hänseende hos den ena parten<br />
och bör inte utgöra utgångspunkt för strategiskt <strong>tänkande</strong>. Eller är det<br />
någon som till äventyrs inte anser miljonarmeerna på ostfronten vara<br />
massarmeer?<br />
Den genuint kontinentala strategien räknar med att försörjningen skall<br />
kunna ske inom eget landområde eller närgränsande områden, tagna från<br />
fienden eller utgörande neutrala nationer. I samma mån som försörjningsmöjligheterna<br />
te sig mörka, skärpes kravet på att kriget snabbt avgöres<br />
och att följaktligen tyngden i den strategiska offensiven än mera markeras.<br />
Det är ganska naturligt, att det kontinentala strategiska <strong>tänkande</strong>t rör<br />
sig omkring armefördelningar, fästningar, fältslag och inringningar. Det<br />
domineras av de rent militära faktorerna och det synes ha framgång så<br />
länge det får arbeta i »lugn och ro» inom sin egen begränsade sfär.<br />
Historien har lärt oss otaliga exempel på framgångsrika fälttåg, nu senast<br />
Tysklands besegrande av Frankrike 1940, vilka dirigerats av de landstrategiska<br />
grundlagar, som gälla alltsedan Alexanders och Hannibals dagar.<br />
Men historien har också att uppvisa mångfaldiga exempel på stora<br />
krigsföretag, dominerade av det kontinentala <strong>tänkande</strong>t, vilka i grund<br />
misslyckats av den anledningen, att företagen gått utom den landstrategiska<br />
tanke<strong>värld</strong>ens räckvidd. När det inte längre gällt att erövra större<br />
eller mindre landområden på kontinenten, utan havet, det på samma gång<br />
sammanbindande och åtskiljande elementet, kommit med i det stora spelet,<br />
då har det kontinentala <strong>tänkande</strong>t råkat komma i konflikt med en<br />
annan maktfaktor - det maritima <strong>tänkande</strong>t.<br />
Ä ven om motsatsförhållandet mellan landmakt och sjömakt kan dateras<br />
mycket långt tillbaka, framträder den med större skärpa först<br />
med den nya tidens inbrott. Det är de geografiska upptäckterna och<br />
deras verkningar, som i Västeuropa så småningom framskapa den genuina<br />
sjöstrategien med dess många för landstrategerna alltid lika svårfattliga<br />
och mystifierande tankegångar. För att rätt förstå den sjöstrategiska<br />
tanke<strong>värld</strong>en är det säkrast att följa dess utveckling från den senare delen<br />
av 15 DO-talet.<br />
Medan land<strong>strategiens</strong> grundregler kunna föras tillbaka till antikens<br />
dagar är den rena sjö<strong>strategiens</strong> alltså betydligt yngre. Förutsättningen<br />
för desamma är, dels att stora och betydelsefulla delar av ländernas handel<br />
gå sjövägen, dels att örlogsfartygen verkligen kunna hålla sjön.<br />
9
Change language