maritimt kontra. kontinentalt tänkande i strategiens värld hannibal ...

ländare skulle befordra detta. Under den tidigare delen av det första
kriget med Holland riktade sig anfallet direkt mot sjöhandeln liksom
också försvaret organiserades i omedelbart samband med denna. Senare
gick man över till metoden att tillkämpa sig herraväldet till sjöss genom
att slå motståndarens stridskrafter och därigenom skaffa sig fria händer
både till försvar för egen och för anfall mot motståndarens handel.
Under det första engelsk-holländska kriget kunde man konstatera, att
den svagare parten, i detta fall holländarna, inte samtidigt kunde skydda
sin sjöhandel och taga upp en regelrätt kamp om herraväldet till sjöss.
När så det andra kriget utbröt, uppgåvo holländarna redan från början
sin handel för att koncentrera krafterna på en kamp om sjöherraväldet.
De sjöslag, som utkämpades under detta krig, uppkommo följaktligen
inte direkt som ett led i handelsskyddet utan som en medveten strävan
att söka förinta motståndarens flotta. De överfall mot hamnar och handelsfartyg,
som ägde rum vid några tillfällen voro följder av ett tillfälligt
herravälde till sjöss.
Uppfattningen om sjökriget började stadga sig och man blev mer och
mer medveten om vad som kunde och inte kunde göras med berättigat
hopp om framgång. Om två nationer, som för sin utkomst till stor del
voro beroende av sin sjöhandel, råkade i konflikt med varandra och den
ena parten lyckades förskaffa sig herraväldet till sjöss, skulle den andra
parten så småningom tvingas på knä. Ett medel för den senare parten
att i det längsta hålla ut var metoden att energiskt bestrida den förres
herravälde, ja med tillräcklig kraftinsats kunde det hända, att motpartens
herraväJde till sjöss efter hand så försvagades, att en ständig kontroll
över handeln från fiendens sida inte längre kunde upprätthållas. Det
holländska tillvägagångssättet i tredje kriget var lyckosamt i sådan utsträckning,
att det engelska sjöherraväldet aldrig blev fullständigt.
Förutom erfarenheterna beträffande sjöhandeln och dess ställning gentemot
herraväldet till sjöss framväxte också erfarenheten om dettas betydelse
för landstridskrafters transport sjövägen. En sådan operation kunde
inte framgångsrikt genomföras, om man nonchalerade en motståndares
sjöstridskrafter.
Under flera århundraden av strider till sjöss framskapades den maritima
tankevärlden. Så länge de ståtliga segelflottorna ännu utgjorde sjöstrategiens
instrument, betraktades de grundläggande principerna som
oföränderliga. Det skrevs inte så mycket om dem, utan de fördes muntligen
vidare som tradition främst inom den brittiska sjömakten. När den
11