maritimt kontra. kontinentalt tänkande i strategiens värld hannibal ...

10
De sjöstrider, som utkämpades i forna tider, hade kontinentala drag
i sin karaktär, de voro härars sammandrabbning på ett underlag av fartyg.
Det var i allmänhet inte flottorna som sådana, vilka betraktades
som agerande parter. Havet var en gemensam transportväg på vilken
man förde över sina trupper för att invadera eller härja motståndarens
landområde. Om en part gick över till ett härjnings företag, svarade inte
den andre med att söka neutralisera dennes flotta, utan svaret blev ett
vedergällningsföretag i form av härjning.
Det var under det stora kriget mellan engelsmän och spanjorer vid
1500-talets slut som de sjöstrategiska grundprinciperna började uppfattas
av de förstnämnda. Så småningom övergick man från de regellösa övervattenshärjningarna
till ett systematiskt sjökrig enligt erfarenhetsregler,
som blevo instinktsmässiga genom att de ofta och av tvång måste tilllämpas.
Skyddandet av och anfallet mot den flytande handeln gjorde sitt inträde
i den västeuropeiska militära tankeverksamheten och under tre årtiondens
ständiga strider fann man de bästa metoderna att organisera
detta. Havet kom att betraktas som ett område, över vilket det är nödvändigt
att äga en viss kontroll, om man skall hoppas kunna gå som
segrare ur en kraftmätning. Ä ven andra folk gjorde t. o. m. kanske tidigare
liknande erfarenheter, då de båda stora förutsättningarna för sjökriget
existerade, en stor flytande handel och sjögående skepp.
Men ingenstädes synas erfarenheterna ha utnyttjats så systematiskt som
av engelsmännen. Deras motståndare, spanjorerna, voro däremot betydligt
mindre medvetna om den stora förändring, som banade sig väg i
sjökrigföringen.
Vi finna, att några av de ledande sjömännen från drottning Elisabets
dagar ganska klart uppfattat den nya tidens lärdomar. Även om vi i
deras tankegångar inte återfinna nutida begrepp och definitioner framgår
emellertid klart att de insågo, att behärskandet av havet måste betraktas
som sjökrigets egentliga huvudmål. En nation, som strävade efter
att undvika fiendens stridskrafter för att fullfölja andra avsikter, misslyckades
i sina förehavanden, så länge herraväldet till sjöss var nödvändigt
för att vinna ett krig. Såväl Raleigh som Monson voro de auktoriteter,
vilka uppfattade denna grundläggande strategiska tanke.
N aturligtvis var den nyvunna kunskapen om sjökriget blott ett fåtals
egendom. Men kommande sammandrabbningar skulle vidare utveckla det
maritima tänkandet. Den långa konflikten mellan engelsmän och hol-