maritimt kontra. kontinentalt tänkande i strategiens värld hannibal ...
maritimt kontra. kontinentalt tänkande i strategiens värld hannibal ...
maritimt kontra. kontinentalt tänkande i strategiens värld hannibal ...
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
10<br />
De sjöstrider, som utkämpades i forna tider, hade kontinentala drag<br />
i sin karaktär, de voro härars sammandrabbning på ett underlag av fartyg.<br />
Det var i allmänhet inte flottorna som sådana, vilka betraktades<br />
som agerande parter. Havet var en gemensam transportväg på vilken<br />
man förde över sina trupper för att invadera eller härja motståndarens<br />
landområde. Om en part gick över till ett härjnings företag, svarade inte<br />
den andre med att söka neutralisera dennes flotta, utan svaret blev ett<br />
vedergällningsföretag i form av härjning.<br />
Det var under det stora kriget mellan engelsmän och spanjorer vid<br />
1500-talets slut som de sjöstrategiska grundprinciperna började uppfattas<br />
av de förstnämnda. Så småningom övergick man från de regellösa övervattenshärjningarna<br />
till ett systematiskt sjökrig enligt erfarenhetsregler,<br />
som blevo instinktsmässiga genom att de ofta och av tvång måste tilllämpas.<br />
Skyddandet av och anfallet mot den flytande handeln gjorde sitt inträde<br />
i den västeuropeiska militära tankeverksamheten och under tre årtiondens<br />
ständiga strider fann man de bästa metoderna att organisera<br />
detta. Havet kom att betraktas som ett område, över vilket det är nödvändigt<br />
att äga en viss kontroll, om man skall hoppas kunna gå som<br />
segrare ur en kraftmätning. Ä ven andra folk gjorde t. o. m. kanske tidigare<br />
liknande erfarenheter, då de båda stora förutsättningarna för sjökriget<br />
existerade, en stor flytande handel och sjögående skepp.<br />
Men ingenstädes synas erfarenheterna ha utnyttjats så systematiskt som<br />
av engelsmännen. Deras motståndare, spanjorerna, voro däremot betydligt<br />
mindre medvetna om den stora förändring, som banade sig väg i<br />
sjökrigföringen.<br />
Vi finna, att några av de ledande sjömännen från drottning Elisabets<br />
dagar ganska klart uppfattat den nya tidens lärdomar. Även om vi i<br />
deras tankegångar inte återfinna nutida begrepp och definitioner framgår<br />
emellertid klart att de insågo, att behärskandet av havet måste betraktas<br />
som sjökrigets egentliga huvudmål. En nation, som strävade efter<br />
att undvika fiendens stridskrafter för att fullfölja andra avsikter, misslyckades<br />
i sina förehavanden, så länge herraväldet till sjöss var nödvändigt<br />
för att vinna ett krig. Såväl Raleigh som Monson voro de auktoriteter,<br />
vilka uppfattade denna grundläggande strategiska tanke.<br />
N aturligtvis var den nyvunna kunskapen om sjökriget blott ett fåtals<br />
egendom. Men kommande sammandrabbningar skulle vidare utveckla det<br />
maritima <strong>tänkande</strong>t. Den långa konflikten mellan engelsmän och hol-