maritimt kontra. kontinentalt tänkande i strategiens värld hannibal ...

78
under redovisningstiden, varjämte enskilda orter, som spela en avgörande
roll för utvecklingen, torde böra specialredovisas. På så sätt underlättas
förståelsen av den ekonomiska innebörden av det statistiska materialet,
även då detta omfattar varustatistik, varjämte praktiska fördelar bl. a.
i form av minskat omräkningsarbete vinnas.
Ytterligare en detalj i primärmaterialet, som kan vålla missförstånd,
bör här påpekas, nämligen redovisningen av utrikes och inrikes sjöfart.
Om denna fäller Kellgren följande yttrande: »Då de från Gotland
till svenska hamnar avgående fartygen icke betalade tull, äro de heller
icke i journalerna försedda med löpande nummer. Dylika åsättas som
regel endast fartyg till utrikes ort, men man finner, att tullskrivaren mer
än en gång råkat numrera även fartyg i inrikes trafik, varvid antalet
fartyg i utrikesfart kommit att uppgivas för högt. I den följande framställningen
har dock någon hänsyn härtill icke tagits; antalet fartyg i
utrikes fraktfart har uppgivits lika med antalet nummerförda fartyg.
Skillnaden är icke stor.» Detta omdöme synes vara välgrundat för tiden
efter 1690 (den tid Kellgren behandlar) och för vissa år under 1680-talet
förekomma t. o. m. journaler för inrikessjöfarten separat, vadan ju felmöjligheten
är utesluten. I äldre journaler från 1650- och 1660-talen
förses dock vissa år genontgående även de svenska med löpande nummer.
Att skillnaden härvidlag ej alltid är betydelselös framgår bl. a. av 1663
års tulljournal, där de till Sverige destinerade äro 72 till antalet aven
total utgående sjöfart på 361 fartyg (enl. nummer förteckningen 363 men
två nummer ha överhoppats). Dannerts siffror för tiden före 1665 och
Kellgrens för 1690-talet äro sålunda ej jämförbara. Vad detta betyder
i praktiska svårigheter för forskaren, som önskar få en total överblick
på Gotlands varuutbyte, i form av omräkningar och fullständigt ny genomgång
av det väldiga primärmaterialet behöver väl knappast påpekas.
Redan av dessa få uppgifter om disparata drag i publicerade uppgifter
torde framgå svårigheterna att komma till en verklighetsbetonad och
proportionerlig uppfattning av den gotländska handelns inriktning. Det
ringa siffermaterial, som sammanställts ur tulljournalerna, tillåter tills vidare
icke några generella slutsatser, inte ens om »tendensen» i den yttre
handeln. Tendensen är nämligen inte en, utan först sedan mängden av
handeln påverkande faktorer fastställts, kan en »vetenskaplig teori» med
anspråk på fullständighet och sanning uppställas. Denna i förening med
ett fullständigt bearbetande av det tillgängliga siffermaterialet kan giva
oss svaret på frågan hur Gotlands handel var inriktad.