maritimt kontra. kontinentalt tänkande i strategiens värld hannibal ...

vilja.» Efter att ha formulerat denna definition drar Clausewitz ut konsekvenserna,
vilka leda till begreppet det totala kriget med två folk i
vapen, som kämpa tills det ena går under. Men hans stora praktiska erfarenhet
och krigshistoriska kunskaper gjorde klart för honom, att denna
abstrakta ide inte motsvarade det praktiska livet. Han konstaterade, att
kriget inte kunde vara något för sig självt utan ingick som ett element
i de mellanstatliga förbindelserna och detta ledde till den välkända satsen,
att »kriget är en fortsättning av politiken». Det är en nations politik,
som är överordnad all militär verksamhet, och strategien är alltså politikens
tjänare och verkställare. En svensk militärskriftställare gör sig
skyldig till en kullerbytta i logiken, då han framhåller, att tyskarna på
denna generalens tes byggde upp teorin om det absoluta kriget, som har
till slutlig konsekvens att göra politiken till strategiens slav. Det är väl
snarare motsatsen. Det är bortglämmandet av denna grundtes, som lett
dithän.
Den första regeln vid uppgörandet aven krigsplan är att undvika ett
missförhållande mellan de militära maktmedel, som skola användas, och
det politiska läge, ur vilket krigets nödvändighet framgått. Härvid uppkommer
oftast kompromisser och Clausewitz framhåller med skärpa, att
politiken alltid måste tillmätas sista ordet.
Politiken bestämmer målet och kriget omfattar ett av medlen att nå
detta mål. Följaktligen måste medlen anpassas efter det eftersträvade
målet.
Clausewitz' stora upptäckt, att kriget sönderfaller i två arter, nämligen
med begränsat och obegränsat mål, är den stora sanning, som underligt
nog både anhängare och kritiker glömma bort. Det var mot slutet av
sin levnad han gjorde denna stora upptäckt och avsikten var att med
denna som bakgrund omarbeta hela verket för att därigenom klarare belysa
lärosatserna. Men hans död avbröt tankegången och lämnade åt oss
ett ofullständigt arbete men med grundtankarna skisserade.
För en krigsplans uppgörande är det ett grundvillkor, att det fastslås,
huruvida kriget har obegränsat mål eller inte. Är det fråga om ett obegränsat
krig, måste den strategiska offensiven rikta sig mot fiendens beväpnade
huvuddel. Men om kriget har ett begränsat mål, måste krafterna
inriktas på att isolera det omstridda objektet.
Efter denna summariska skiss av krigets karaktär övergå vi till den
kontinentala strategien. I denna kunna vi urskilja tre stora grundtankar:
koncentration av krafterna, förbindelselinjernas dominerande betydelse
7