maritimt kontra. kontinentalt tänkande i strategiens värld hannibal ...

32
på 50,000 man, han två år tidigare gått över Rhone med, fanns knappt
tredjedelen kvar. Avgången hade delvis fyllts genom värvningar bland
galliska och italiska folk, men vad fältherren bäst behövde var numidiskt
rytteri och keltiberiskt fotfolk, kärntrupper som endast över havet kunde
nå honom.
Man får inte bortse från Kartagos svårigheter att sjöledes föra förstärkningar
till Hannibals arme. Försummelserna att under fredsåren förstärka
sjömakten hämnade sig nu. Härtill kommo de dåliga nyheterna från
Spanien, där kartagernas motgångar förtogo mycket av glädjen över segerbulletinerna
från Italien. Att de kartagiska armeerna både i Italien och
Spanien behövde förstärkningar, torde stått klart för de styrande i Kartago,
men den enkla sanningen var, att krigsflottan var otillräcklig för
sina många uppgifter. Den förmådde icke samtidigt ombesörja konvojer
till de båda krigsskådeplatserna. Om Spanien gick förlorat, skulle handelsrepubliken
gå miste om sitt bästa rekryteringsområde och sina förnämsta
inkomstkällor. Hannibals decimerade här måste emellertid till varje pris
förstärkas. Det senare var dock lättare sagt än gjort, icke minst på grund
av bristen på lämpliga hamnar. I själva verket var situationen för Hannibal
tiden närmast före och efter Canna: rätt egendomlig. Som segerrik
fältherre för en maritim stormakts arme befann han sig i ett - militärpolitiskt
sett - mäktigt kontinentalrikes centrum utan tillgång till någon
enda mera betydande hamn och utan kontakt med hemlandets flotta.
Hans läge saknade inte sina poänger av bister humor, då Kartago sedan
500 år tillbaka officiellt brukade kalla sig »det havsbehärskande». Hannibal
gjorde energiska ansträngningar för att skaffa sig hamnar, men utan
belägringsmaskiner och understöd av sjöstridskrafter misslyckades han
både vid Neapolis och Cuma:.
Under hösten 216 hade äntligen Lokroi och Croton på Italiska halvöns
tå erövrats, men inte förrän påföljande år anlände en trupptransport från
Kartago till dessa hamnar medförande 4,000 numidiska ryttare och 40
elefanter. Hur välkommen denna förstärkning än var, förmådde den
inte fylla ens förlusterna i Hannibals arme efter slaget vid Canna:. Huvudparten
av de för Italien avsedda förstärkningarna hade Kartagos senat
dirigerat till Spanien.
Åren 215-210 bedrevs en intensiv verksamhet på alla varv i Afrika
och Spanien. De stora och många transporterna av trupper och förråd
över havet krävde ett ständigt stigande antal krigsskepp till skydd. Sicilien
kom allt mer i brännpunkten och betraktades faktiskt av Kartagos senat