maritimt kontra. kontinentalt tänkande i strategiens värld hannibal ...

72
första svenska årens» ekonomiska problem, helst som verkningarna äro
påtagliga även för den här behandlade perioden.
Skilda grenar av det gotländska näringslivet erbjöd därvid olika problem,
men det allt överskuggande problemkomplexet, i varje fall enligt
dåtida uppfattning, låg på handelns område. Den reglerande förordningen
kom i och med »Placat om Seglationen wid Wijsby och hampner oppå
Gottland samt Tullens afIäggande. Dat Stockholm then 9 Aprilis år
1646.» Då »Commercierne och Seglatzen» var »emoth all god Stadz
Politie afwänd och på landet och i alla hampnar kringspridd worden, hwar
af olagligit landzkiöp är händt och befordrat» fingo förordningens bestämmelser
efter dåtidens ledande ekonomiska ideer omfattande följder,
ehuru stapelstadsrättens principer avsevärt uppmjukades. Placatet stadgade
nämligen:
»1. - - - at alt Landzkiöp på Gottland skal vara förbudit, och
all köpenskap, ehwadh nampn det ock hafwer, at skola skee i Wår Stadh
Wijsby medh Borgerskapet och medh Landtmannen, allenast öfwer Block
och Kalksteen, Kalck och allahanda Trälast.
2. - - - at alt Köpmans Godz som, föres uthur andre Land, skal
i Wijsby uthlastas och der försällias - - -
4. - - - at icke allenast Borgerskapet i Wijsby, uthan och alle
andre ankommande främmande, måge af Allmogen för reda penningar
sigh tilhandla förbem:te Block och Kalcksteen, Kalck, Biälkar, Spyr or och
Wedh; och när the hafwa i Wijsby uthlastat sitt Godz, at the då måge
hoos Tullnären, effter Tullens richtigheet, gifwa sigh ann, nampngifwa
the hampnar som the förbem:te tunga Wahrur wele inlasta, och så medh
Tullnärens wetskap, tilstånd och skrifftelige bewijs, segla derhän, och altså
i den lofgifne hamnen inlasta Stenar och Träwärket, och sedan lasten är
intagen, då Skiepparen öfwer land resa til Wijsby, och der öfwer Tullen
clarera, och så effter uthstådd visitation och befinnelse, at intet annat
Godz än föreskrefne Steen eller Träwärke är inlastat, löpa sin kosa som
han kan bäst, och dess samt tijdsens lägenhet fordrar.»
För att förhindra »allahanda Landzkiöp och flärd» friläts vidare endast
följande hamnar utom Visby, nämligen Burgsvik, Klinte, Cappelshamn,
Slite, Sankt Olofsholm och Östergarn. Förordningen fick emellertid verkningar,
som ingen, allra minst den svenska regeringen, i dåvarande ömtåliga
situation hade önskat. Den blev betraktad som ett intrång på den
gotländske bonde-affärsmannens fri- och rättigheter, vilka inte endast
voro av urgammal hävd utan även i full överensstämmelse med av danska