maritimt kontra. kontinentalt tänkande i strategiens värld hannibal ...

delsförbindelserna i och för sig, utvecklade sig med skilda marknader.
Detta senare problem har även, som professor Heckscher påpekat, »långt
starkare samband med näringslivets hela prägel i de berörda länderna».
Med utgångspunkt från dessa båda synpunkter skall problemet om Gotlands
varuutbyte och därmed sammanhängande frågor vad rör inriktningen
något skärskådas, med särskild vikt lagd vid tidigare undersökningar
om »handelsförbindelserna».
Bakgrunden till tidigare frågeställningar har förmodligen varit en alltför
ringa förtrogenhet med det statistiska källmaterialet, som betecknats
som disparat och ej givande något absolut besked om förhållandena. Det
skulle även erbjuda »de största vanskligheter att utarbeta en något så när
tillförlitlig statistik över den gotländska handeln». Ehuru ett visst mått
av sanning rymmes i dessa yttranden, förtjänar det även att uppmärksammas,
att materialet för flera år, som framgår av bilaga 1, är fullständigt
och som det vill synas tillförlitligt. Något bärande skäl för tendentiösa
mätningar i stället för absoluta torde ej de få ofullständiga källorna
utgöra.
Handelns procentuella fördelning på olika varumarknader har vidare
beräknats på grundval av fartygens antal till dessa avnämare. Någon
hänsyn har sålunda icke tagits till det ofta förekommande faktum, att en
ort kunde mottaga avgjort flera fartyg än en annan samtidigt med att
dess mottagna lästetal på fartygen var avgjort mindre. Någon verklighetsbetonad
uppfattning av handelns inriktning leda sålunda icke jämförelser
grundade på fartygsantalen till; proportionerna bli ofta mycket
skeva.
Några iögonfallande vanskligheter vid begagnandet av tidigare publicerade
uppgifter skola dessutom angivas. Uppdelningen av marknaderna
på Tyskland och Danmark, som lancerats av H. Rosman är därvidlag det
första frågetecknet. Inte endast underlåtenheten att draga gränserna för
begreppen» Tyskland» och »Danmark» är därvid, som Kellgren påpekat,
allvarlig och torde kunna vara anledning till missförstånd, utan även
uppdelningen som sådan borde vara ekonomisk och inte politisk. Som det
nu är, talar Dannert än om »städerna vid den tyska Östersjökusten» än
om »Tyskland» vid jämförelse av sina procenttal, medan Nordsjöhamnen
Bremen dock var destinationsort för flera från Gotland avgångna fartyg.
Skall, för överskådlighetens skull, en uppdelning i avnämar- respektive
leverantörområden göras, torde densamma ske efter ekonomiska betingelser
i stället för efter geografiskt-politiska gränser, vilka ofta förändras
77