maritimt kontra. kontinentalt tänkande i strategiens värld hannibal ...

den ansenliga manskapsavgången, som dels betungar båtsmansrotarna,
vilka nödgas uppställa och utrusta nya karlar, dels vållar svårigheter för
krigsmanskassan, som redan är tryckt över sin förmåga och nu nödgas
se sina utgifter ytterligare ökade genom pensioner åt de i striden vid Flisö
blesserade och åt de stupades änkor och barn.
Man må tänka sig verkan av att sådana synpunkter anläggas på militära
operationer. Om en officer anses skyldig att överväga kronans, rotarnas
och krigsmanskassans ekonomi, förrän han för sitt kommando i
striden, så blir det inte mycken företagsamhet till övers. Genom det
svenska rikets hela historia ända till senare delen av 1800-talet går fattigdomen
som ett grått spöke, vars kalla andedräkt förlamar handlingskraften.
Endast under tre mansåldrar - stormaktstiden - var det trängt
i bakgrunden, men också då existerade det och spridde i tysthet sin förlamande
kyla.
När Karl Siöblad fått meddelande om advokatfiskal Wessmans memorial,
gjorde han en ny hänvändning till konung Fredrik. Hans brev, som
denna gång är avfattat på svenska, är dagtecknat den 24 april 1722.
Han påminner om att konungen redan i augusti 1720 på Karlberg hade
uttryckt sitt gillande av hans handlingssätt och att amiral Wachtmeister
i skrivelse till Fredrik hade uttalat, att Siöblad hade gjort vad han borde
göra. Därför hoppas brevskrivaren på en förnyelse av den kungliga
approbationen.
Hans hopp blev icke sviket. På de till konungen insända handlingarna
har denne antecknat: »Ick kan nicht sehen wie man den Admiral Söblad
kan mit dem Viscal ahngriffen weil seine conduite zu der Zeit ist approbiret
worden und se in devoir war dem Feinde so viel möglichen abbruch
zu thun - dass dies nicht so gut reussiret als sein dessin dafiir kan man
ihn nicht ataquiren.»
Anteckningens sista passus (»att detta icke utfallit så väl som han planerat,
därför kan man icke angripa honom») är sakligt anfäktbar, ty
Siöblads framgång var så stor man gärna kunde begära. Med bättre tur
och större varsamhet hos fregattcheferna kunde hans förlust ha blivit
mindre, och det är naturligtvis den omständigheten, som Fredrik har i
tankarna. Men uttalandet är av stort intresse, ty det vittnar om en klar,
objektiv och vidsynt uppfattning i militära ting: att en handling inte
bör bedömas ·efter resultatet utan efter syftet och de vid tillfället skönjbara
möjligheterna.
Vad förövrigt de fyra fregatternas öde beträffar, vittnar det om en
61