maritimt kontra. kontinentalt tänkande i strategiens värld hannibal ...

88
av betydelse, trävaruhandeln, som å andra sidan icke hade några kontraktiva
drag inom andra delar av näringslivet vare sig som orsak eller
omedelbar följd. De siffror över denna export, som tidigare publicerats
bl. a. i Svensk Handelsstatistik 1637-1737 av Boethius-Heckscher jämte
de kompletterande uträkningar, som verkställts av mig, skola emellertid
här inte bliva föremål för någon redovisning.
Antydningsvis skall endast nämnas, att trävaruhandeln aldrig upplevat
ett högkonjunkturår under 1600-talet som det år 1688. Härtill bidrog
särskilt exporten till Nederländerna; enbart till Amsterdam avgingo detta
år 34 fartyg om 3,275 läster medförande huvudsakligen bjälkar, men
även betydande kvantiteter av läkten och bräder (av det senare slaget
2,983 tolfter). Ä ven vedutförseln var betydande, trots den enorma vedåtgången
vid kalkbränningen.
Genom beräkningar i tulljournalerna har även den gotländska exporten
av bräder till utlandet år 1685 kunnat fastställas, vilket är av den största
betydelse, då Visby saknas i rikssammandraget över tullräkenskaperna såsom
bl. a. framgår av professor B. Boethius' tabell över brädexporten i
uppsatsen» Trävaruexportens genombrott .efter det nordiska kriget». Exportsiffran
uppgår till 3,813 tolfter och rikets totala export av bräder
blir då 54,199,33 tolfter. Med beteckningen Visby i tabellen avses givetvis
Visby tullkammaredistrikt, vilket är värt att hålla i minne. Trävaruexporten
från staden Visby var nämligen vid denna tid mycket blygsam,
signifikativt är därvid, att ingen av holländarna trafikerade staden, vars
trä huvudsakligen gick till Liibeck. Det kan i annat fall vålla missförstånd
att som Bertil Boethius tala om Västervik och Visby som viktiga
trävaruhamnar. Visby var nämligen långt ifrån den viktigaste trävaruhamnen
på Gotland; staden hade endast monopol på tjärexporten.
När bilden av Gotlands utrikeshandeln en gång skall tecknas fullständig
måste givetvis vederbörlig hänsyn tagas även till varugrupper utöver
de här nämnda, främst exporten av vegetabiliska och animaliska livsmedel,
ehuru den, med en lätt överdrift, mest har »kuriositetsintresse»
som en gammal förelöpare till tyngdpunkten i det nutida gotländska
varuutbytets utförselsida.
Den gotländska järnindustrien och dess export kan anses till fullo klarlagd
av Erik B. Lundberg i hans välskrivna arbete »Lummelunds bruk».