maritimt kontra. kontinentalt tänkande i strategiens värld hannibal ...

att ungefär 10 % av det utgående lästetalet var deras. Den gotländska
sjöfarten spelade åter en alldeles underordnad roll och hade endast hand
om 2 % av fraktfarten från ön.
I sjöfarten 1688 kan man iakttaga hurusom en större koncentration
till vissa bestämda hemorter gjort sig gällande och stundom får den något
av linjefart över sig. Man gick bara inte och hämtade en last kalk, när
man behövde den utan mera regelbundna förbindelser synas ha utkristallerat
sig på kalk- och trävarumarknaderna. Detta år dominera holländarna
med 25-30 %, deras 36 fartyg ha ett sammanlagt lästetal av 3,400.
Deras fartyg voro alltså i regel på cirka 100 läster. I övrigt har den
danska skeppsfarten utvecklats än mer, sönderborgarna gå 85 gånger
från Gotland och köpenhamnarna 41 och tillsammans ha också de något
över 25 % av fraktfarten. De ledande tyska hamnarna äro desamma,
men deras betydelse har minskats. Stolp, Liibeck, Danzig visa lästetal på
mellan 640 och 430 och Rostocks 14 fartyg äro inte på mer än 250 läster
tillsammans.
Stockholmarna taga detta år liten del i gotlänningarnas handel som
varuförmedlare, och i stället ha västkustens städer Kungsbacka, Göteborg
och Marstrand sänt sina skeppare att hämta kalk på ön, tillsammans tolv
stycken.
Ur gotländsk synvinkel är dock det mest anmärkningsvärda den nya
friska bris, som börjat blåsa i gutarnas egna segel. Denna glädjande utveckling
får anses äga samband med Jacob Momma-Reenstiernas skeppsvarv,
som anlades i Slite under arrendetiden, och med stiftandet av Skepparegillet
i Visby 1682. Även om förändringen inte är revolutionerande
och ter sig skäligen blygsam mot vad som skulle inträffa på 1750-talet
och senare, är den dock betydande. Handeln med det svenskå fastlandet
skötte nu gutarna själva till minst en tredjedel och deras andel i den totala
sjöfarten från ön började närma sig 10 %. Den gotländska handelsflottan
utbyggdes sålunda i snabbare takt än sjöfarten ökade vid dess
kuster.
Under den tid Gotland tillhörde drottning Kristinas underhållsländer
fattade sålunda guten på nytt intresse för den gamla »vikinganäringen»
handel och sjöfart och detta intresse satte även reella spår i hans samhälles
ekonomiska utveckling, skapade möjligheter för en utveckling mot
stigande levnadsstandard och vidgat andligt utbyte.
Sven Gerentz.
93