maritimt kontra. kontinentalt tänkande i strategiens värld hannibal ...

Den första och grundläggande metoden att utöva herraväldet till sjöss
är etablerandet aven handelsblockad, som i största möjliga utsträckning
avspärrar de sjövägar, på vilka handeln under fred förts till eller från
motståndaren. Herraväldet till sjöss är förutsättningen för att större
företag av lant- och sjöstridskrafter i förening mot fientlig kust skola ha
framgång. Den som utövar sjöherraväldet är också i stånd att förhindra
en invasion sjöledes samt att verkställa stora trupptransporter över haven.
Vid sidan av den offensiva metoden att utöva herraväldet till sjöss, när
det gäller sjöhandeln, står den defensiva d. v. s. förmågan att skydda den
egna handelssjöfarten.
Det är ganska självfallet att herraväldet till sjöss inte betyder, att inga
fientliga handelsfartyg kunna slinka igenom blockaden eller att den egna
sjöhandeln helt ostörd flyter fram. Ett sådant tillstånd vore orimligt.
Om vi på enklaste sätt skulle söka definiera innebörden av begreppet
herraväldet till sjöss, passar nog denna karakteristik bäst: En nation har
herraväldet till sjöss, när den verksamt kan skydda egen sjöhandel och
verksamt avbryta motståndarens.
Men för att få fullständigt grepp om detta uttryck kräves en viss förmåga
till självständigt bedömande, eftersom det ju återstår att klargöra
ordet verksamt. Detta går inte på några sidor, utan här måste träda i
funktion historiska kunskaper, kännedom om olika länders geografi och
beroende av förbindelsevägarna över haven samt känslan för den strategiska
positionens möjligheter och begränsningar. Man kan alltså inte utan
vidare i ett krigsfall på rak arm säga, om en viss nation äger det åtrådda
herraväldet till sjöss eller ej. Men eftersom detta har en sådan avgörande
betydelse, framstår med dominerande skärpa kravet på att statsmän och
ledande militärer äro fullt insatta i de krafter, positiva eller negativa,
som på olika sätt driva sitt spel kring sjöherraväldet.
I vår undersökning ha vi kommit så långt, att vi ha klargjort de stora
huvuddragen i det kontinentala och det maritima tänkandet. Därmed ha
vi närmat oss kärnpunkten i vår föresats att söka påvisa motsatsförhållandet
mellan de båda tankekomplexen.
Då vi ventilerade den kontinentala strategien, framträdde tre stora
grundtankar i denna. För att så klart som möjligt få fram motsättningen
mellan de båda tankevärldarna böra vi taga de tre grundprinciperna som
utgångspunkter och undersöka i vilken mån den maritima strategien avviker
från den kontinentala.
13