När var hur - om ungas kultur - Dagens Nyheter

Av allt att döma bidrar Ungdomsstyrelsens bidragsgivning till denna homogenitet.
Därmed inte sagt att homogeniteten enbart skulle vara en produkt av statlig styrning,
tvärtom är det rimligt att sluta sig till att den under årens lopp påverkats av de
bidragsmottagande organisationer som de har utformats i dialog med. Strukturen är
densamma som i merparten av de stora folkrörelseorganisationer som har dominerat
svenskt organisationsliv under 1900-talet. Att skola in framtidens medborgare i
folkrörelsernas demokratiska tradition har i själva verket ofta uppfattats som en av
ungdomsorganisationernas viktigaste funktioner. Följaktligen har styrningen av
organisationsformen på många sätt varit starkare än styrningen av innehållet (Harding
2009b, jfr SOU 2007:66, SOU 2009:29).
Ungdomsorganisationerna som stöd till kulturutövande
Även om förutsättningarna ser annorlunda ut än i kulturpolitiska sammanhang så erbjuder
Ungdomsstyrelsens bidragsgivning liksom de kulturpolitiska lösningarna därför en
betydande autonomi i fråga om verksamheternas innehåll. Jämför man med
kulturmyndigheternas bidragsgivning representerar de också ett mer omfattande stöd till
ungas eget kulturutövande. Ungdomsorganisationer som i sina ansökningar till
Ungdomsstyrelsen 2009 beskrev sig själva som kulturorganisationer mottog 2010 drygt
5,4 miljoner kronor i statsbidrag samt drygt 12 miljoner kronor från AB Svenska Spel
(som också riktar sig till ungdomsverksamhet).
Använder man ett något vidare kulturbegrepp ser man att detta endast inrymmer en liten
del av Ungdomsstyrelsens bidragsgivning till kulturutövande i ungdomsorganisationer.
Man skulle till exempel kunna räkna bidragen till ungdomsorganisationer bildade på
etnisk grund (26 miljoner kronor i statsbidrag och 58 miljoner från AB Svenska Spel),
eller beroende på i vilken utsträckning man vill räkna spel som kultur (jfr Falkner 2007,
Haggren, Larsson, Nordwall & Widing 2008, Larsson 2010), de nära fem och en halv
miljoner kronor i statsbidrag (och drygt 12 miljoner från AB Svenska Spel) som går till
Sveriges roll- och konflikspelsförbund (Sverok).
Också inom andra ungdomsorganisationer, som liksom de som är bildade på etnisk grund
har en bredare verksamhet, bedrivs omfattande kulturverksamhet av och för unga. Hur
stort det statliga bidraget till kulturverksamheter i ungdomsorganisationer är beror således
på vilken kulturdefinition man använder sig av och att ta reda på det skulle förutsätta en
genomgång av organisationernas verksamhet. Det står dock klart att dessa resurser är
större än de som förmedlas via kulturbudgeten, något som givetvis påverkar
verksamhetens förutsättningar eftersom ungdomspolitiken och kulturpolitiken till följd av
sin historia präglas av delvis olika värden.
Ett nytt kulturlandskap
De största förändringarna i ungas kulturvanor de senaste 20 åren tycks ha skett utanför
såväl institutioner som redan etablerade organisationer. Bilden av framtiden, liksom av
ungas vanor, kan te sig motsägelsefull och det blir inte mindre komplicerat av att
begreppen ungdom och framtid i den allmänna debatten uppfattas stå så nära varandra.
Ryktet om folkrörelsernas död
De organisationer som ungdomspolitiken byggdes upp kring riskerar enligt många att
förlora sin medlemsbas. Faktum är att flera stora organisationer har tappat medlemmar de
senaste 20 åren, inte minst ungdomsorganisationerna (figur 3.3). Även antalet aktiva i
studieförbundens verksamheter sjunker. Såväl i statliga utredningar som bland forskare
har man diskuterat frågan om folkrörelsernas död (jfr SOU 2000:1, Vogel, Amnå, Munck,
Häll, Hjerm & Johansson 2003). Bland annat har statsvetaren Robert D. Putnam (2000) i
internationella studier visat hur det samlade sociala kapitalet i samhället minskar. Han har
pekat på det tilltagande tevetittandet som en av förklaringarna till utvecklingen. Också
nyare medier än teven har pekats ut i olika sammanhang (figur 3.4). I de flesta västländer
har det förts en diskussion kring datorspelandets skadliga verkningar.
104