När var hur - om ungas kultur - Dagens Nyheter

Nya organisationsformer
Kanske som en följd av ökad rörlighet – såväl organisatoriskt som geografiskt – har
festivaler och liknande tillfälliga arrangemang fått allt större utrymme på den kulturella
arenan. Det är inte ovanligt att sådana startas av kommuner för att visa upp kulturutbudet
på orten. Festivaler och annan eventkultur organiseras ofta, åtminstone till en början, i det
civila samhället. Kanske gäller detta i synnerhet arrangemang för unga – och definitivt för
arrangemang som startas och drivs av unga.
Festivaler och eventkulturer
En av de mest kända festivalerna är Hultsfredsfestivalen som ursprungligen startades av
en lokal grupp unga som organiserade sig i föreningen Rockparty. Till en början var
kommunen tämligen ointresserad av att finansiera verksamheten. Först sedan festivalen
vuxit till ett mer betydande evenemang blev kommunen en av dess finansiärer. Med tiden
växte det hela med en mängd olika kringverksamheter, flera av dem var kommunala
(Nielsén 2010).
Om vi ska undvika att inskränka oss till musiken som aktivitet kan man dra tydliga
paralleller till medeltidsveckan i Visby. Även denna startades av en lokal
ungdomsdominerad förening och har först senare stöttats av kommunen, näringslivet och
mer etablerade ideella organisationer. Även i detta fall har framgången dessutom byggt på
förankring och nätverk i en ungdomskultur (lajvare och medeltidsintresserade) (L.
Gustavsson 2002). Man kan dra paralleller till datorspelsevent som Dreamhack (jfr
Falkner 2007) och till en mängd andra stora och små festivaler och arrangemang.
Det förefaller troligt att festival- och eventkulturen har framtiden för sig, både i stort och i
smått. Detta går emellertid inte bara på tvären mot hur kommunerna är vana vid att
organisera sin verksamhet, utan kanske i ännu högre grad mot
folkrörelseorganisationernas etablerade organisationsformer (kolloverksamhet kan
nämnas som exempel på en kommunal verksamhet som kännetecknas av en liknande
återkommande tillfällighet, i synnerhet i moderniserade former som Popkollo 5 ). De
traditionella ungdomsorganisationerna har baserat sin verksamhet på en stabil
organisation med en stabil uppsättning medlemmar och förtroendevalda och med stöd av
anställda.
Exemplen ovan gäller verksamheter som startats av en liten grupp unga som (i
föreningsform) organiserat verksamheten, en verksamhet som en gång om året exploderar
i aktiviteter, deltagare och arbetskraftsbehov för att sedan gå tillbaka till en kärngrupp
igen. Med ett så tillfälligt, men ofta omfattande, behov av ideell arbetskraft och ett stort,
men svårförutsägbart, antal tillfälliga deltagare och åskådare är det bara att vänta att
sådana kulturyttringar ska bli typexempel för den nya civilsamhälleliga organiseringen
som många har sett växa fram. De kan komma att präglas av (åtminstone sedan de
etablerat sig) professionella organisationer med få medlemmar och stora mängder ickemedlemmar
som bidrar med olika typer av mer ideella insatser, utan att egentligen vara
bundna till organisationen (jfr Skocpol 2003).
5 Popkollo är en kulturverksamhet som bland annat syftar till att stimulera tjejers utövande av rockmusik.
Popkollon drivs av ideella föreningar som är medlemmar i Riksorganisationen Popkollo.
108