När var hur - om ungas kultur - Dagens Nyheter

Kunskapsbrister
Kunskapsbrister finns både i relationen och i mötet mellan offentligt kulturutbud och
medborgarnas kulturvanor. Andra svagheter finns i kunskaperna om det icke offentliga
kulturutbudet, inte minst på internet (att det brukas och utvecklas vet vi däremot, liksom
ungefär i vilken utsträckning). Vi vet tämligen lite om överlappningen mellan gamla och
nya former. I vilken utsträckning bedrivs nya kulturformer, till exempel i etablerade
organisationsformer och med offentligt stöd, och i vilken utsträckning får de inte del av
det offentliga stödet? Här krävs inte minst ytterligare kontinuerliga kvalitativa studier av
hur olika verksamheter och organisationsformer samverkar med varandra och på vilka
sätt de skiljer sig åt.
Mycket tyder på att de som är aktiva inom ett område ofta också är aktiva inom andra.
Detta sätter fokus på de övriga. Till vilka grupper når den offentligt stödda kulturen inte
ut och vilka kulturformer får inte del av stödet? Hur skulle stödformerna och formerna
för utbudet kunna anpassas för att fler ska kunna ta del av dem? Återigen krävs såväl
kvalitativa som kvantitativa studier för att kunna förstå hur situationen ska kunna
förbättras.
Medan kvalitativ forskning kan bidra till ökad förståelse för kulturvanor, identitet och
organisering kan kvalitativa undersökningar gjorda som utvärderingar bidra med
förebilder och inspiration för vidare arbete. Detta gäller i synnerhet om de sker på ett sätt
som möjliggör jämförelser mellan olika fallstudier. De kvantitativa undersökningarna kan
användas för att bedöma representativiteten i sådana studier.
Politik för ungas kultur
Efter riksdagens beslut, i enlighet med den senaste kulturpolitiska propositionen (prop.
2009/10:3), blev säkerställandet av barns och ungas rätt till kultur ett eget kulturpolitiskt
mål. Kulturrådet fick ett särskilt nytt uppdrag på detta område och Medierådet fick i
uppdrag att följa utvecklingen av barns och ungas medievanor.
För att utvärdera i vilken utsträckning dessa uppgifter fullföljs krävs helt tydligt
information, inte minst om vilka delar av det offentligt finansierade kulturutbudet som
unga använder, hur deras kulturvanor ser ut och vilken kulturpolitik de efterfrågar. Idag
finns betydande informationsluckor. För att förbättra statistiken (och för den delen
politiken i stort) krävs ökat samarbete och ökad kommunikation, både mellan
myndigheter och mellan myndigheter och andra aktörer i det offentliga kulturlivet och i
det civila samhället, inte minst mellan dem som tar fram information och de som
producerar, planerar och tar del av kulturutbudet.
Problemen med att utvärdera de offentliga insatserna för ungas kultur är emellertid inte
enbart en fråga om att mer kunskap behövs för att kunna nå ut till fler. Det handlar om
själva komplexiteten i ett politiskt-administrativt system där alla verksamheter inte har
samma mål eller räknar kvalitet efter samma skalor. På detta område kontrasterar
framförallt det övergripande målet, att på ett rättvist sätt nå ut till så stora delar av
åldersgruppen som möjligt, mot kulturområdets professionella och konstnärligt
kvalitativa målsättningar, det vill säga att stödja det som experter uppfattar som kvalitet.
Det senare är på intet sätt irrelevant för ungdomskultur eller nya kulturformer, till
exempel för stödet till mer konstnärligt kvalitativa former av datorspel. En tydlig kontrast
finns mellan professionellt ledda aktiviteter och de deltagardrivna aktiviteterna i
ungdomsorganisationer och tillfälliga nätverk. En relation som dessutom kan se markant
annorlunda ut i nya kulturformer och i populärkultur, där ett autonomt professionellt fält
inte finns.
113