När var hur - om ungas kultur - Dagens Nyheter

2.3 Kulturutövarna
Som tidigare nämnts är det tydligt att omfattningen av kulturutövandet varierar betydligt
beroende på vilken avgränsning och vilket sätt att mäta kulturutövandet som används. Det
finns ingen exakt gräns för vilka aktiviteter som ska ligga till grund för en bedömning av
de ungas kulturutövande, vilket också får betydelse för jämförelser med andra
fritidsaktiviteter. Detta blir tydligt längre fram i avsnittet när omfattningen av
kulturutövande och idrottsutövande jämförs.
2.3.1 Kulturutövare med kulturidentitet
I de avsnitt som följer väljer vi att avgränsa gruppen kulturutövare på ett annat sätt än
utifrån vilka typer av aktiviteter på kulturområdet de utfört. Vi utgår istället från huruvida
de unga själva uppfattar att de har vad vi kallar en kulturidentitet. Med kulturidentitet
avser vi här unga som valde svarsalternativet ja på följande enkätfråga: Ägnar du dig åt
en aktivitet som kan kallas din kulturaktivitet? Då frågan ställdes hade den föregåtts av
följande instruktion av den som genomförde telefonintervjun: ”Nu följer några frågor till
dig som ägnar dig åt en eller flera kulturaktiviteter. Jag tänker alltså på musik, dans,
bild, skriva, teater, slöjd och annat. När du svarar på frågorna vill vi att du tänker på den
aktivitet som betyder mest för dig på din fritid. Vi kallar den för ’din kulturaktivitet’.”
Om den som svarade uppfattade detta som oklart fick den också veta att ”med ’betyder
mest’ menas det som du helst gör om du får välja”.
Vi har valt att utgå från unga med kulturidentitet av flera skäl. Det första skälet är att
vi vill utgå från en bred och tillåtande utgångspunkt av vad som kan utgöra konstnärliga
uttrycksformer. Det andra skälet är att definitionen bör ha en kulturpolitisk prägel med
fokus på de uttrycksformer som hör till den explicita kulturpolitiken. Det gör exempelvis
inte idrott, friluftsliv eller för den delen huvuddelen av data- och tevespelande trots sina
kreativa inslag.
Det tredje skälet är utredningsuppdragets förankring i ungdomspolitiken. Unga själva
har i stor utsträckning fått ange vad de anser är ”sin kulturaktivitet”, även om vissa
begränsningar har funnits. Det fjärde, och sista, skälet är att gruppen individer med
kulturidentitet ger en avgränsad men ändå tillräckligt stor grupp unga att studera. Med
en alltför smal avgränsning hade vi fått mycket få individer att studera. Det går också
vända på resonemanget. Med en alltför bred definition hade en så stor andel av de unga
varit kulturutövare att det nästintill hade varit poänglöst att försöka ge en fördjupad
beskrivning av kulturutövarna.
Vi kallar alltså fortsättningsvis de unga som valde att svara ja på frågan om de ägnar
sig åt en aktivitet som de kallar sin aktivitet för kulturutövare med kulturidentitet. När vi
hädanefter beskriver kulturutövare är det denna definition som avses. Ett undantag görs
dock i det avsnitt längre fram i kapitlet där kulturutövandet och idrottsutövandet jämförs
med varandra.
Utifrån detta kriterium är 34 procent av unga i åldern 13–25 år kulturutövare, vilket
motsvarar omkring 525 000 individer. När kulturutövare med kulturidentitet används som
avgränsning är skillnaderna i andelen utövare avseende kön betydigt mindre än om man
utgår från de andra avgränsningar av gruppen kulturutövare som redovisas i tabell 2.24.
Bland tjejer är andelen utövare 36 procent, och bland killar 31 procent (motsvarande
274 000 respektive 251 000 individer). Skillnaden mellan tjejer och killar är statistiskt
signifikant. I tabell 2.25 redovisas hur kulturutövarna med kulturidentitet svarar på frågan
om vilken aktivitet de ser som sig egen. Det framgår att musik är den aktivitet som den
största andelen kulturutövare med kulturidentitet ser som sin egen. Drygt 10 procent av
de unga kulturutövarna uppger en annan aktivitet än någon av de fem konstformerna
respektive slöjd. En större andel tjejer anger dans och skrivande medan en större andel
killar anger musik, slöjd samt annat som sin egen aktivitet.
52