Riskhantering vid skydd mot olyckor

hetskrav på sig, som gör att det kanske premierar anställda, som i
första hand ser till att tidtabellen hålls.
Principalen vill naturligtvis välja styrmedel så att hans ”välfärd” i
någon bemärkelse maximeras. Om Sjöfartsverket försöker betona
sjösäkerheten, lägger kanske rederierna större vikt vid företagens
lönsamhet, medan de anställda i sin tur söker att optimera löneutveckling,
anställningstrygghet, anseende inom arbetsgruppen, bekvämlighet
med mera.
Ett klassiskt principal-agentproblem (Cyert & March, 1963 eller
Leibenstein, 1966) är relationen mellan aktieägare och företagsledning.
I många storföretag har företagsledningens ”välfärd” kanske
mer att göra med löner, tjänstebilsförmåner, semestervillkor, statusfaktorer
som storleken på och utrustningen i tjänsterummen osv., än
med företagets vinstutveckling. Aktieägarna är mest intresserade av
en hög och stigande vinst. Från aktieägarnas synpunkt är en företagsledning
ineffektiv om den satsar mycket på åtgärder som inte främst
gynnar vinsten. Det kan gälla dyra kontorslokaler, golfspelande på
arbetstid, konferenser med stort ”semesterinnehåll” etc. Detta är
saker som innebär X-ineffektivitet, enligt Leibensteins terminologi.
Vad kan då aktieägarna som principaler göra Som kanske framgått
ovan beror principal-agentproblemet på asymmetrisk information.
Företagsledningen har mycket större tillgång till information
om vad olika åtgärder kostar och vilka de troliga intäkterna för företaget
är, än vad aktieägarna har. Ägarna har ingen möjlighet att ständigt
och i detalj övervaka ledningen. Deras formella möjligheter är
att via bolagsstämma och styrelse styra agenterna (företagsledningen).
Ytterst finns möjligheten att aktieägarna säljer sina aktier på
börsen, eller kanske hela företaget till något annat företag, vilket
kanske är det största ”hotet”för en ineffektiv företagsledning.Andra,
mindre drastiska möjligheter, är att upprätta kontrakt, som uppmuntrar
till åtgärder från agenterna som ökar vinsten för företaget.
Det kan handla om att en andel av vinsten går till företagsledningen,
eller att de anställda genom till exempel optioner själva blir aktieägare
i företaget.
Det finns också ett principal-agentförhållande mellan företagets/myndighetens
ledning och övriga anställda. Företagsledningen
vet inte i detalj vad alla i företaget gör eller hur mycket de
anstränger sig. Den enskilde arbetstagaren vet bäst hur mycket energi
han eller hon lagt ned och på vad. Samma problem med asymmetrisk
information finns alltså också här. I företag kan man ofta lösa
det med någon form av ackordslön eller bonuslön. Försäljare kan få
en fast, relativt låg månadslön och sedan en lön, som är betingad av
hur deras försäljning bidrar till företagets vinst. För andra inom
företaget är sådana beräkningar svåra att göra, och inom den offentliga
sektorn finns inte ens någon vinst att relatera till. Räddnings-
131