Riskhantering vid skydd mot olyckor
Riskhantering vid skydd mot olyckor
Riskhantering vid skydd mot olyckor
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
mångsidigt belyst och till och med hört förslag till beslut.<br />
Sådana konferenser kan givetvis inte ordnas så ofta. Man skulle<br />
dock kunna tänka sig att Vägverket bjöd in till en sådan konferens<br />
när det gäller nollvisionen-nollmålet i vägtrafiken eller att Räddningsverket<br />
tog liknande initiativ till en konferens om principer för<br />
kommunalförbund för räddningstjänsten, och till frågan om heltiddeltid<br />
i räddningstjänsten med speciellt intresse för servicenivån dag<br />
och natt.<br />
3. Avståndet mellan de styrande och de styrda har ökat<br />
bland annat beroende på kommunsammanslagningar. Det har blivit<br />
allt svårare att förstå hur enstaka indi<strong>vid</strong>er, som berörs av besluten,<br />
påverkas av dessa.<br />
En följd av detta avstånd kan vara att respektive grupps förväntningar<br />
på den andra gruppen tenderar att bli allt mer orealistisk. Personalen<br />
och patienterna på vårdhemmet kanske tror att räddningstjänsten<br />
några få minuter efter larmning befinner sig på vårdhemmets<br />
tröskel och någon minut senare har släckt branden. Räddningstjänsten<br />
– och kanske även de politiker som fattat beslut om<br />
dess dimensionering – kanske utgår från att tillgänglig utrustning<br />
för att släcka brand används, utrymning påbörjas etc. Ett projekt<br />
som kan bekräfta eller vederlägga dessa hypoteser är ”Säkrare kommun<br />
genom målstyrd tjänsteutveckling” (SRV & Komförb., 1999),<br />
som startades under hösten 1999 av Räddningsverket och Svenska<br />
kommunförbundet. För att ”minska avståndet” mellan styrande och<br />
styrda är det viktigt att börja med att kartlägga respektive grupps<br />
förväntningar. Sedan kan man gå <strong>vid</strong>are med ytterligare åtgärder.<br />
4. Incitamentsstrukturen<br />
för politiker och beslutsfattare uppmuntrar sällan till att man utgår<br />
från allmänintresset. Den så kallade public choice-skolan (mest kända<br />
företrädare är ekonomer och statsvetare som Buchanan, Tulloch,<br />
Downs och Niskanen) har pekat på att även en aldrig så osjälvisk<br />
politiker med vilja att kämpa för ”det goda livet” för folk i allmänhet<br />
måste – som en betydande restriktion för sitt handlande – se till att<br />
bli omvald. Det gäller då att dels inte stöta sig med partiorganisationen,<br />
så att man blir nominerad igen, dels komma med åsikter som<br />
lätt anammas av väljarna, trots att det kanske inte innebär den bästa<br />
lösningen. En politiker som lovar stora bidrag till en nedläggningshotad<br />
industri, kraftiga satsningar på väg- och järnvägsbyggande i<br />
en eftersatt region, har i Sverige troligen lättare att få röster än en<br />
som hävdar att till exempel avregleringar, marknader och cb-analyser<br />
skall styra beslutsfattandet.<br />
När det gäller tjänstemän i offentlig förvaltning brukar public<br />
choice-skolan peka på att storleksmaximering ofta är tjänstemän-<br />
144