Riskhantering vid skydd mot olyckor

detta vis försöker hindra att mer farliga konkurrenter till favoritalternativet
utreds, riskerar att få problem. Om massmedierna sköter
sin granskande roll bör även journalister börja fråga varför inte
alternativ E och F har undersökts. Min bedömning är därför att även
beslutsfattare i allmänhet vinner på att ha en öppen dialog med utredarna
om vilka förslag som skall utredas. Beslutsfattarna bör därför
inte i direktiven låsa fast utredningsalternativen, innan utredarna fått
en rimlig tid att fundera igenom vilka av dem, som är mest intressanta.
Vi utgår nu från att vi har kloka beslutsfattare, som inte vill tvinga
på utredarna vissa förslag. Däremot sätter beslutsfattarna gränser för
utredningen i form av att den skall vara klar inom X månader, och att
Y personer skall arbeta med den, och med en budget på Z kronor.
Utredarna kan med dessa restriktioner inte utreda allt möjligt utan
måste välja ett mindre antal alternativ – ”en handfull”. Hur kan och
bör detta val ske
Ett alternativ är att utredarna genomför ”brain-storming” plus
grovsållning. Utredarna bör alltså först, utan några större krav på till
exempel samhällsekonomisk lönsamhet, försöka göra en förteckning
över alla förslag de kan komma på och sådana som andra kanske
redan har kommit fram till. Detta motsvarar brain-stormingdelen.
Troligen leder denna till en ohanterlig mängd förslag, som av
resurs- och tidsbrist måste reduceras till ett mindre antal. En sådan
grovsållning kan ske i flera steg; först med grovmaskigt nät och sedan
med allt mer finmaskiga.
Ett exempel är den mycket omfattande utredning som gjordes i
England i början av 1970-talet om bygget av en tredje stor Londonflygplats
(förutom de redan existerande Heathrow och Gatwick).
Problemet hade identifierats så, att den förmodade kraftiga trafikökningen
skulle medföra behov av en ny stor flygplats en bit in på
1980-talet. Utredarna undersökte tänkbara alternativ med utgångspunkt
i ett antal restriktioner. Flygplatsen fick inte ligga alltför långt
från London, man skulle inte behöva flytta på mängder av människor,
man skulle inte behöva spränga bort hela berg, man skulle inte
ställa till med alltför stora bullerproblem för stora grupper av boende
etc. Utifrån dessa restriktioner fick man fram ett tiotal alternativ.
Trots att man hade stora utredningsresusurser till sitt förfogande,
ansåg man att även detta var ett för stort antal. För att ”skilja agnarna
från vetet” skaffade man sig därför ett mer ”finmaskigt nät” genom
att göra överslagsberäkningar på restidskostnader och genom att
även skärpa andra krav. I den slutliga sållningen fick man fram fyra
alternativ, och för dessa gjorde man omfattande beräkningar. Så
småningom presenterades ett beslutsunderlag med dessa fyra alternativ
för beslutsfattarna.
Ett annat alternativ, eller snarare ett kompletterande arbetssätt, är
att ta hjälp av tillgänglig extern expertis. Utredningsgruppen inser att
66