Riskhantering vid skydd mot olyckor

Motsvarande sätt, det vill säga att dra en gräns som skiljer tolerabla
från icke tolerabla risker, används ofta internationellt. Holland,
Storbritannien, Australien, Schweiz är några exempel på sådana länder.
I SRV (1997, kap. 5) finns en genomgång av dessa kriterier och
av hur de har tillkommit.
Kritisk diskussion – är detta ett lämpligt sätt att ta hänsyn till risker
Efter att ha redovisat de nämnda kriterierna ovan och gett exempel
på hur de är utformade går vi nu över till huvudfrågan, nämligen om
detta är ett lämpligt sätt att ta hänsyn till risker.
Att sätta en gräns motsvarande 10 –x eller i form av en FN-kurva
innebär en värdering, utan att man har ett relevant mått för värderingen.
Ett relevant mått bör säga något om uppoffringen (kostnaden)
för att nå sådana mål. Att uppnå dessa gränser eller en viss FNkurva
kan innebära mycket olika kostnader inom en och samma
kommun. När det gäller transporter kan det innebära en kostnad
som skiljer sig, kanske kraftigt, från vad samma mål kräver när det
gäller etablering av ett raffinaderi eller utbyggnad av en nöjespark.
Till inte oväsentlig del är det samma människor, som påverkas av
dessa mål. Varför skall mitt eller andras liv värderas annorlunda när
vi åker till nöjesparken, än när vi har kommit fram dit Varför skall
till exempel byggnadsarbetarens liv värderas på ett sätt om han jobbar
med att bygga ut ett raffinaderi och på ett annat sätt om han
arbetar med att bygga ut en nöjespark Eftersom marginalkostnaden
för att nå en viss precis säkerhetsnivå, uttryckt i till exempel en FNkurva,
troligen skiljer sig åt när det gäller raffinaderiutbyggnaden,
utvidgningen av nöjesparken, och vid vissa transporter, kommer
sådana skillnader att uppstå.
När vi fördelar varor och tjänster (nyttigheter) i samhället utgår
vi inte från att alla människor skall ha samma kvantitet. Vi utgår
istället från att nyttigheten skall betinga samma pris, vilket bör motsvara
samhällets marginella produktionskostnader. För att använda
samhällets resurser på ett bra sätt bör även den nyttighet som kallas
”säkerhet” fördelas med hjälp av ett pris. Låt oss nu utveckla denna
tankegång vidare.
Antag att vi begränsar oss till dödsrisken, och att den är utformad
som ett absolut krav och inte som en FN-kurva. (Vi väljer denna förutsättning
för att göra resonemanget enklare. Våra slutsatser kan
generaliseras till att omfatta krav enligt FN-kurvor, som ovan.) Antag
att man satt den tolerabla risknivån för vägtrafik, arbetsliv och flygtrafik
inom en region till 10 –x . I figuren nedan mäter vi dödsrisknivån
för dessa tre sektorer längs de horisontella axlarna. På de vertikala
axlarna mäter vi samhällets nettomarginalkostnader (MC), dvs kostnaden
för åtgärden minus värdet av de eventuella fördelarna som
åtgärder medför (se bilaga 6, avsnitt 3 för utförligare förklaring).
72