Riskhantering vid skydd mot olyckor

såväl högre bekvämlighet som kortare restid än Z B .Z A har därför sett
till beslutsfattarens preferenser bättre värden än Z B . Vi säger att Z A
dominerar Z B . Drar vi i figur 3 en vågrät och en lodrät linje genom Z B
mot axlarna, kan vi säga att alla Z-värden som ligger inom det
streckade området dominerar Z B . Eftersom Z A ligger inom det
streckade området dominerar Z A Z B .
Figur 3
Illustration av begreppet
dominans.
Z 3 (bekvämlighet)
Den streckade ytan
innehåller utfall som
dominerar över Z B
Hög
bekvämlighet
Z A
Riktning för
stigande
preferens
Z B
Låg
bekvämlighet
Långa restider
Korta restider
Z 2 (restid)
Vi har hittills diskuterat utifrån två vägalternativ: A och B. Om vi
tänker oss att antalet vägalternativ kan vara betydligt fler kan vi etablera
en så kallad effektivitetsfront för de olika vägalternativen gällande
våra två attribut (restid och bekvämlighet). I figur 4 har vi lagt
in utfallen vad gäller restid och bekvämlighet för alla möjliga vägalternativ.Alla
ringar – både fyllda och ofyllda – är de utfall gällande
Z 2 och Z 3 som de olika vägprojekten medför. De ofyllda ringarna
domineras av något annat vägalternativ. De fyllda ringarna domineras
inte av något och utgör därför effektivitetsfronten. Någonstans
längs denna effektivitetsfront kan vi alltså hitta det vägalternativ som
ger största möjliga nytta. Vi känner igen dessa vägalternativ som
Pareto-optimala lösningar (jämför bil.4). Lösningar innanför fronten
– ringarna utan fyllning – är däremot inte Pareto-optimala, eftersom
det går att hitta lösningar som är bättre. När vi har kommit till
effektivitetsfronten är detta däremot inte längre möjligt.
199